Telefonrecensioner

Auto Added by WPeMatico

Test: Google Pixel 5

Test: Google Pixel 5

Den femte generationen av Googles Pixel-satsning har kommit att bli den kanske mest omdiskuterade generationen hittills, och dessvärre för Google inte på ett helt positivt vis. Google har i år, för första gången, valt att lansera årets flaggskepp i form av en mellanklasstelefon istället för ett flaggskepp som alla fyra föregående generationer.

Det som talar för den här satsningen är det faktumet att det absolut viktigaste med Googles Pixel-telefoner alltid har varit mjukvaran, inte hårdvaran, och mjukvaran är som sig bör en ytterligare finputsad version av samma Pixel UI som länge har varit ett av Swedroidredaktionens favoritgränssnitt.

I den här recensionen avser vi försöka svara på om en mjukvara av toppklass är nog för att vända de kalla vindarna eller om Pixel 5 helt enkelt inte har muskler nog för att ta sig an konkurrenterna i prisklassen oavsett hur bra mjukvaran än må vara.

Kartong



I vanlig ordning när det gäller Pixel-telefoner så levereras även Pixel 5 i en enkel men kvalitativ vit kartong med ett tryck föreställande telefonens baksida på kartonglockets ovansida. Då locket lyfts av möts vi av telefonen i sig, inslagen i skyddsplast, i ett eget fack högst upp.

Nedan telefonen finner vi en blå snabbstartguide, garantiinformation samt SIM-kortstiftet. Under detta hittar vi en vit laddadapter på 18W samt en vit USB Typ C-kabel på dryga metern och ett par hörlurar. Detta är allt. Inget mjukplastskal, inget skärmskydd, inga adaptrar för exempelvis 3,5 mm eller USB Typ A.

Nämnas bör att vårt testexemplar av Pixel 5 är inköpt i Frankrike där försäljning av nya mobiltelefoner per lokal lagstiftning måste inkludera hörlurar, och vi fick således ett par Google Pixel USB-C-hörlurar i vår kartong. I resten av världen, Australien undantaget, saknas dessa hörlurar i Pixel 5-kartongen.

  • Pixel 5 (GTT9Q, gråsvart (”Just Black”), 8/128 GB)
  • Laddadapter (vit, upp till 9V och 2A, 18W)
  • USB-kabel (USB Typ C till USB Typ C, vit, cirka 1 meter lång)
  • SIM-stift för utmatning av SIM-släden
  • Dokumentation (snabbstartguide, garantiinformation)
  • Google Pixel USB-C-hörlurar (vita, kabelburna, cirka 1 meter långa) – Endast Frankrike och Australien

Utöver de ovan nämnda hörlurarna på den franska och australiensiska marknaden och utöver stickpropptypen för laddaren bör kartonginnehållet vara identiskt oavsett var telefonen är inköpt.

Nämnas bör att Pixel 5 i sig säljs i ett antal olika versioner med varierande stöd för 5G-band och mmWave, där den nordamerikanska versionen (GD1YQ) har det bredaste stödet, inklusive mmWave som helt saknas i den europeiska modellen vi testar.

Importera Pixel 5 till Sverige

Pixel 5 säljs inte officiellt i Sverige, liksom tidigare Pixel-telefoner, och för närvarande listar Prisjakt inga återförsäljare som lagerför telefonen.

Telefonen går däremot att importera på en rad olika vis via de länder där Google valt att officiellt sälja enheten. Exempelvis genom Tyskland, Frankrike eller UK. I forumet på Swedroid finns en lista på återförsäljare som bland annat franska Fnac eller brittiska Clove, vilka skickar direkt till Sverige.

Hårdvara









Google Pixel 5 är något numera så ovanligt som en telefon med en unibodykonstruktion av lättmetall. Bakstycke och ramar består av ett enda stycke mjukt utformad lättmetall med ett texturerat lager matt gråsvart plastliknande färg. Tittar man riktigt nära så ser man att basen är svart, men med tusental små grå färgstänk vilket på avstånd får telefonen att se mörkgrå ut.









För fem till åtta år sedan var telefoner med unibodykonstruktioner av aluminium snarare mer regel än undantag och väldigt många premiumtelefoner hade en snarlik konstruktion där särskilt HTC stod ut i mängden. I takt med att fler och fler tillverkare började erbjuda trådlös laddning så fasades lättmetallbakstycken så sakteliga ut, och trenden gick istället över till glasbakstycken som vi i regel ser idag.

Google har lyckats med konststycket att ge Pixel 5 stöd för trådlös laddning (samt omvänd trådlös laddning av externa enheter) trots ett lättmetallbakstycke. Detta har gjorts möjligt genom att ett hål har skurits ut i metallbakstycket i vilken induktionsspolen för trådlös laddning har infogats, varpå det hela sedan har täckts med ett rikt lager polykarbonat som effektivt döljer skarvarna som annars uppstår. Ytbehandlingens yta och känsla kan kanske närmast jämföras med hur ytan på ett ägg känns. Texturerad men ändå len.

Då vi stryker fingrarna över bakstycket kan vi inte överhuvudtaget känna någon skillnad på de två olika ytorna, metallen och plasten i vilken induktionsspolen återfinns, men däremot hör man om man lyssnar noga en viss skillnad om man drar nageln över bakstycket över de två ytorna.

Huruvida detta, ett hål utskuret ur metallchassit, försvagar konstruktionens resistens mot att böjas eller krökas låter vi vara osagt men vi kan konstatera att telefonen åtminstone känns robust och kvalitativ, och vi måste tillstå att även om det numera känns lite gammaldags med ett lättmetallskal så känns det samtidigt som ett kärt återseende av en gammal vän.

Många artiklar har skrivits om en glipa som på vissa exemplar av Pixel 5 uppstår mellan telefonens chassi och dess skärmglas. På vissa enheter är gapet mycket påtagligt, längs med en eller båda långsidorna, men vårt exemplar är lyckligtvis inte drabbat av detta. Däremot kan vi se ett litet gap i det övre vänstra hörnet, i samma hörn som vi återfinner den frontriktade kameran.

Det är ett väldigt litet gap, mycket mindre än tjockleken av en fingernagel, men samtidigt större än i de tre övriga hörnen. Spelar det någon roll? Vi tvivlar, och vi såg det inte ens förrän vi började leta efter det i samband med rapporterna om glipande exemplar av Pixel 5.

I handen ligger Pixel 5 mycket väl delvis tack vare sina relativt små yttermått – snudd på lika liten som Pixel 4a, trots en 0,2 tum större skärm – och delvis på grund av de mycket mjukt rundade långsidorna som tack vare unibodykonstruktionen helt och hållet saknar fogar och skarvar där bakstycket möter ramen.

Vikten är med 151 gram mycket låg, bara 8 gram högre än Pixel 4a, trots en konstruktion av lättmetall (plast för Pixel 4a) och ett batteri på hela 4 080 mAh, att jämföra med 3 140 mAh för Pixel 4a. Måtten är 144,7 x 70,4 x 8 millimeter, att jämföra med 144 x 69,4 x 8,2 millimeter för 4a.

Knapparna, ström och volym, återfinns traditionsenligt för Pixel-telefoner på telefonens högra långsida, med strömknappen högst upp (kromad) och volymknappen (svart) strax nedan denne.

Båda knapparna är av plast, och dessvärre sitter de ganska lågt i telefonens chassi vilket gör att de är en smula svåra att treva sig fram till i blindo, i synnerhet om man bär fingervantar eller liknande. Vi hade önskat att knapparna stack ut någon millimeter längre.

Även om knapparna sitter lite för lågt, som beskrivet ovan, så bjuder de på en mycket god klickkänsla och ett rejält motstånd som gör att vi sällan eller aldrig råkar trycka på knapparna av misstag då vi exempelvis plockar upp den ur fickan eller från ett bord. Exemplariskt.

Telefonens vänstra långsida är sånär som på SIM-kortsläden i telefonens nedre halva helt slät, något som sånär på en sekundär mikrofon även gäller huvudänden. I fotänden hittar vi så klart USB Typ C-porten i mitten, omgiven av två avlånga öppningar i chassit; till vänster samtalsmikrofonen och till höger en av de två inbyggda högtalarna.

Den andra högtalaren finner vi kombinerad med samtalshögtalaren ovan telefonens skärm, och dessa två arbetar tillsammans i stereokonfiguration. Saknas gör som så ofta numera en 3,5-millimetersport, något som budgettelefonerna Pixel 4a och Pixel 4a 5G båda har.

På telefonens bakstycke finner vi så klart telefonens kameror, i Pixel 5:s fall placerade i det övre vänstra hörnet (sett ur porträttläge). Kameraknölen är nästan ingen knöl alls, utan Google har lyckats göra så att kameramodulen endast sticker ut 0,5 millimeter från bakstycket. Imponerande!

Centrerad strax nedan kameraön hittar vi en kapacitiv fingeravtrycksläsare, något som precis som telefonens lättmetallkonstruktion numera känns lite gammalmodigt, men det är samtidigt med marginal den snabbaste och mest träffsäkra verifieringsmetoden som än idag existerar.

Kombinationen av metallchassi och kapacitiv fingeravtrycksläsare känns som en väldigt positiv flash from the past. Inte allt har blivit bättre de senaste fem åren.

Telefonens front domineras så klart av den 6 tum stora bildskärmen, som skyddas av ett lager Gorilla Glass 6. Ramarna runtom skärmen är inte jättetunna men definitivt en smula tunnare än i det mindre syskonet Pixel 4a. Liksom i 4a finner vi frontkameran i det övre vänstra hörnet, i form av en så kallad hålstanskamera utskuren från bildskärmen.

Bildskärmen är för övrigt av flat typ, helt utan välvda långsidor. Det ser inte lika läckert ut, och ramarna blir lite större utmed långsidorna, men vi föredrar detta alla dagar i veckan, liksom en bred majoritet av Swedroids läsare.

Slutligen finner vi till vår belåtenhet att Google har gett Pixel 5 en ordentlig vattenresistens i form av en IP68-klassning som garanterar att telefonen kan utstå att sänkas ned i upp till 1,5 meter (söt)vatten i hela 30 minuter. Givetvis är telefonen även vattentät i saltvatten, men saltet kan korrodera och bryta ner vitala komponenter såsom tätningslister och USB-anslutningens kopparytor.

Specifikationer

Specifikationer Google Pixel 5
Releasedatum Hösten 2020
Processor 2,4GHz octa-core
Plattform Qualcomm Snapdragon 765G
Grafikkrets Adreno 620
RAM-minne 8GB
Inbyggt minne 128GB / ingen plats för minneskort
Skärm 6″ / FHD+ – 1080×2340 pixlar / 430PPI
Skärmtyp OLED / 19.5:9 / 88,37 cm&sup2 / ~86,8% av fronten
Kamera 12,2MP / f1,7, 27mm, 1/2,55″, OIS, EIS / 16MP supervidvinkel
Främre kamera 8MP
Vikt 151g
Höjd, bredd, djup 144,7 x 70,4 x 8mm
Batteri 4080mAh
Kommunikation USB-C, Bluetooth 5.0, Wi-Fi 6
Sensorer GPS+GLONASS+Galileo, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor, fingeravtrycksläsare
FM-radio / NFC Nej / Ja
Tal / standbytid
Nätverk Fyrbands GSM / HSDPA / LTE / 5G
IP-klassning IP68
Övrig info Saknar 3,5mm jack. Stereohögtalare. OS-uppdateringar i tre år. Trådlös laddning. Omvänd trådlös laddning. Aluminiumchassi.
Mer info Mer info om Google Pixel 5 på Androidenheter.se

Storleksjämförelse

Bildskärm


Bildskärmen är av OLED-typ och mäter 6 tum på diagonalen. Upplösningen är på 1 080 x 2 340 pixlar, med en pixeltäthet på 432 PPI, vilket ger en fullt acceptabel skärpa. Inte på långa vägar lika bra som fjolårets 1440p-utrustade Pixel 4 XL med 537 PPI, men ändå en god bit bättre än de ~400 PPI som vi brukar lyfta fram som den undre gränsen för vad som för oss är acceptabelt för lite dyrare telefoner.

Bildskärmen har till vår glädje med 90 Hz fått en högre uppdateringsfrekvens än de 60 Hz vi finner i exempelvis Pixel 4a och 4a 5G, men faller en god bit efter de prismässigt närmaste konkurrenterna Samsung Galaxy S20 FE och OnePlus 8T som båda bjuder på hela 120 Hz, med snarlik upplösning.

I vanlig Google-ordning har de gett bildskärmen en färgprofil som inte är riktigt lika iögonfallande som de lätt övermättade färgprofilerna i OnePlus 8T och Galaxy S20 FE samt Nord men som istället känns mer naturtrogen och realistiskt kalibrerad. För den som så önskar kalibrera efter eget tycke finns tre olika färgprofiler att välja mellan med varierande mättnad och färgtemperatur.

Med manuellt ställd maximal ljusstyrka upplever vi skärmen som en smula blek i jämförelse med konkurrenter som OnePlus Nord och 8T samt Samsung Galaxy S20 FE, men då vi aktiverar automatisk ljusstyrka (”Anpassad ljusstyrka”) ökar ljusstyrkan markant, men blir aldrig riktigt lika ljusstark som 8T, Nord och S20 FE.

God läsbarhet även i starkt dagsljus, men som alltid, som med snudd på alla telefoner på marknaden, gör man klokt i att undvika direkt solljus.

Betraktningsvinklarna är goda och matchar utan vidare OnePlus 8T samt slår Samsung Galaxy S20 FE samt OnePlus Nord med en liten men tydlig marginal. Ur kraftiga vinklar, större än 45 grader, ser vi en tendens till en aning större regnbågsskiftningar i bildskärmens skyddsglas (Gorilla Glass 6) än i Nord och S20 FE men vi ser inte detta som ett direkt problem då effekten är mycket subtil och man mycket sällan betraktar skärmen ur sådana vinklar mer än ytterst tillfälligt. Därtill uppvisar majoriteten av konkurrenterna likartade regnsbågsskiftningar ur samma vinklar.

Svärtan är som alltid med OLED-skärmar numera av toppklass och svarta partier är såvitt ögat kan uppfatta helt svarta, och kontrasten mellan ljusa och mörka partier, såsom text, är mycket god. Vi förnimmer en lite större tendens till ghosting i Pixel 5-skärmen än i konkurrenterna Galaxy S20 FE, OnePlus 8T och OnePlus Nord, något som främst går att se med exempelvis vit eller grå text mot en svart bakgrund, då man skrollar upp eller ner. Stort problem? Ingalunda, men värt att notera.

Pekskärmen är responsiv och svarar snabbt på våra pek, svep och gester, men vi har inte lyckats hitta någon information om pekskärmens samplingsfrekvens. Den svarar dock mycket snabbt så vår gissning är en samplingsfrekvens om minst 90 Hz men sannolikt 120 Hz.

Dessvärre finner vi att pekskärmen i Pixel 5 har en påtaglig ihålig känsla då man knackar lätt med fingertoppen eller nageln på den. Detta är något somliga kanske minns från Pixel 2 XL, fast betydligt värre, och en egenskap som mestadels billiga budgettelefoner annars dras med och absolut inte acceptabelt för en telefon med en prislapp på över 6 500 kronor. Vidare finner vi att skärmglaset vibrerar lite som ett stämjärn då vi knackar på skärmen, vilket antyder att det är en del spänningar i konstruktionen/chassit.

Ihåligheten får skärmen att kännas lite som en plastskärm och detta drar ner intrycket av kvalitet nästan varje gång vi använder telefonen. Det är heller inget vi har vant oss vid till den mån att vi inte längre tänker på det efter två veckor med telefonen.

Tack vare att Pixel 5 har fått en helt flat display utan välvda långsidor är dock pekskärmens känslighet utmärkt ända längst utmed ytterkanterna, något som sällan eller nästan aldrig är fallet med skärmar med välvda långsidor där tillverkaren tvingas sänka känsligheten en aning för att undvika oavsiktliga skärmtryck från handen som håller telefonen.

Allt som allt ger vi bildskärmen och pekskärmen ett gott betyg i Pixel 5, men samtidigt kan vi inte blunda för att bildskärmarna i konkurrenterna OnePlus 8T och Galaxy S20 FE är vassare tack vare en högre uppdateringsfrekvens och en smula högre ljusstyrka, och de bjuder heller inte på ett plastigt ihåligt pekskärmsintryck eller spänningsvibrationer.

Upplåsningsmetoder


I Pixel 4 och 4 XL slog Google på stora trumman och marknadsförde det nya Soli-chippet med buller och bång. Soli bjöd liksom i Apples dyrare Iphonemodeller på en avancerad form av ansiktsupplåsning i 3D via IR-sändare. Den här tekniken är med marginal den bästa vad gäller ansiktsupplåsning, men Google lade redan efter ett år ner det hela, och Pixel 5 saknar tekniken som sådan.

I Pixel 5 ser vi istället att Google liksom i Pixel 4a har återgått till en kapacitiv fingeravtrycksläsare på telefonens baksida. Vad gäller precision, tillförlitlighet och hastighet så är kapacitiva fingeravtrycksläsare fortfarande de bästa verifieringsmetoderna som existerar, även om det kanske kan upplevas som en smula gammalmodigt år 2020.

Pixel 5:s fingeravtrycksläsare är precis så snabb och pålitlig som vi förväntar oss; såväl inprogrammering som verifiering går rasande snabbt och problemfritt och varken de bästa ansiktsläsarna eller de bästa skärminbäddade fingeravtrycksläsarna kan konkurrera.

Dessvärre bjuder Google i vanlig ordning och till skillnad från snudd på alla konkurrenter inte på ansiktsupplåsning via den frontriktade kameran, så fingeravtrycksläsaren är den enda biometriska verifieringsmetoden som existerar i Pixel 5.

Vi förstår och accepterar att ansiktsverifikation via en frontriktad kamera inte är den säkraste metoden som existerar, och vi gissar att det är anledningen till att Google envist vägrar inkludera ansiktsupplåsning via frontkameran i sina telefoner trots att Android i sig har stöd för det.

Men med det sagt hade vi ändå uppskattat att ha valet som komplement till fingeravtrycksläsaren som när vintern kommer inte är helt praktisk då man gång på gång tvingas ta av sig handsken eller vanten för att kunna logga in och exempelvis läsa ett meddelande, se ett missat samtal eller använda röstassistenten.

Utöver den mycket snabba och välfungerande fingeravtrycksläsaren, som för övrigt även har stöd för svepgester för att fälla ned och upp aviseringsmenyn, så finner vi det sedvanliga stödet för PIN-, lösen- och mönsterupplåsning.

Trådlöst och ljud


Som så ofta förr de senaste åren finner vi att mottagning och signalstyrka har väldigt små variationer olika telefonmodeller emellan. Pixel 5:s interna antenner motsvarar våra förväntningar väl och vi finner att Pixel 5 har problem med signalen på platser där även konkurrenterna har problem.

Vi finner heller inga problem med det så kallade dödsgreppet, där signalstyrkan kraftigt försämras om man håller telefonen på ett visst vis och därmed täcker över de interna antennerna. Maxhastigheterna via såväl LTE som 5G motsvarar precis vad vårt lokala mobilnät mäktar med, och Pixel 5 är vad detta berör, samt Wi-Fi, varken bättre eller sämre än konkurrenter som OnePlus Nord.

Vad telefonens stöd för mobila nätverk berör finner vi att den europeiska modellen som vi testar har ett mycket brett stöd för LTE men ett mer begränsat stöd för 5G, åtminstone då vi jämför med versionen som säljs i Nordamerika.

Mest noterbart är att stöd för mmWave saknas i den europeiska modellen. MmWave kan kort beskrivas som millimetervågor, det vill säga extremt höga frekvenser på över 30 GHz (över 26 GHz i/på vissa länder/marknader) som kan leverera mycket höga överföringshastigheter men där akilleshälen istället är en mycket kort räckvidd.

Dessa extrema frekvensband är kanske främst lämpade för mindre ytor med mycket folk i rörelse, exempelvis i köpcentrum, i restauranger, på tågstationer, i tunnelbanor och på torg i innerstäder. Vi vet att arbetet med mmWave för inomhusbruk är påbörjad i Sverige och vi känner därför att avsaknaden av detta i Pixel 5 är olycklig.

Vid telefonsamtal med telefonen mot örat på traditionellt vis uppger motparten att ljudet är klart och tydligt i deras ände, men vi noterar i vår ände att samtalshögtalaren är mycket svag och skråligt burkig. Ljudet upplevs som indistinkt, och maxvolymen är låg. Ansluter man hörlurar, trådlösa eller kabelburna, så försvinner som förväntat problemet då svagheten tycks ligga i just samtalshögtalaren och ingen annanstans.

Google bjuder i Pixel 5 på en stereokonfiguration för telefonens två interna högtalare där den ena sitter i fotänden och den andra är kombinerad med samtalshögtalaren ovan telefonens bildskärm. Dessvärre är den här stereokonfigurationen riktigt usel, på grund av den ovan nämnda osedvanligt svaga samtalshögtalaren.

Ljudet från samtalshögtalaren är så svagt, skråligt och burkigt, med avsaknad av både diskant och bas, att den är snudd på otjänlig i många scenarion. Med telefonen mot örat vid telefonsamtal är samtalshögtalaren med nöd och näppe tjänlig så länge man befinner sig i en relativt tyst miljö men i en lätt bullrig miljö så är det mycket problematiskt att höra vad motparten säger.

Då de två högtalarna används som stereohögtalare, vid exempelvis videotittande, så är ljudet så svagt i samtalshögtalarens kanal att vi inte ens skulle vilja kalla det för stereo. Det är i realiteten i princip en monohögtalare i fotänden, och lyckligtvis är fotändehögtalaren åtminstone fullt duglig och i paritet med många av de bättre – men ej bästa – konkurrenterna.

Vi mäter upp en ljudstyrka på 86 decibel 40 cm från fotändehögtalaren (med samtalshögtalaren övertäckt), vilket är skapligt, men endast 74 decibel 40 cm från samtalshögtalaren (med fotändehögtalaren övertäckt).

Det kanske först inte framstår som en stor skillnad med en differens på ”bara” 12 decibel men givet att decibelskalan är logaritmisk där en ökning av 3 decibel motsvarar en fördubbling av ljudstyrkan så är 12 decibel differens mellan de två högtalarna en smått bisarrt stor skillnad för våra öron.

Det här är såvitt vi kan dra oss till minnes den sämsta stereokonfigurationen vi någonsin har stött på i en telefon och därtill den svagaste telefonsamtalshögtalaren vi någonsin har testat. Redaktionens båda exemplar av Pixel 5 uppvisar exakt samma svaghet för samtalshögtalaren, och vi har sett mängder av kommentarer och trådar från andra Pixel 5-ägare runtom på nätet som har samma problem.

För somliga, i synnerhet de som nästan uteslutande använder hörlurar, är detta kanske inte ett problem alls, men för oss som mer än gärna ser på videoklipp och TV-serier på telefonen, utan att använda hörlurar, är det ett betydande problem. Vi kan naturligtvis inte svara på vilken grupp just du tillhör, men problemet måste likväl lyftas fram så att så många konsumenter som möjligt är medvetna innan ett eventuellt köp.

Mjukvara, användande och upplevd prestanda


Mjukvaran bygger som sig bör med Googles Pixel-telefoner på den senast tillgängliga versionen av Android, version 11, med Googles subtila egna gränssnitt (som vi brukar kalla Pixel UI) ovanpå. Vi har alltid varit förtjusta i Pixel UI då det är väldigt subtilt och minimalistiskt samt i regel rasande snabbt och minneseffektivt. Vid sidan om OnePlus OxygenOS är detta redaktionens favoritgrässnitt på Androidmarknaden.

Vi har under vår testperiod inte stött på några som helst buggar eller direkta mjukvaruproblem, utan Pixel 5 har varit klippfast stabil utan appar som trilskas och utan problem med plötsliga omstarter, låsningar eller plötsliga minnesläckor.

Vidare kommer den som har använt en Pixel-telefon förut genast känna sig hemma på Pixel 5 och Android 11. Även om Google kontinuerligt putsar på gränssnitt och funktioner så är grundupplevelsen snudd på identisk som förut, och detta är något vi uppskattar.

Bland de mer noterbara förändringarna hittar vi en omarbetad och betydligt bättre aviseringsmeny samt en kraftigt omarbetad ”strömmeny” (som nås genom att hålla inne strömknappen) med en rad användbara funktioner och finesser. Den som vill fördjupa sig i nyheterna i Android 11 kan med fördel slå ett öga på vår Android 11-artikel.

Så långt allt gott, men dessvärre är inte allt frid och fröjd. Vi har i en direkt jämförelse med Pixel 5 och OnePlus Nord sida vid sida noterat att den senare är markant snabbare och mer följsam i gränssnittet, och skillnaden är förstås ännu större då vi jämför med OnePlus 8T och Samsung Galaxy S20 FE – som trots allt spelar i samma prisklass som Pixel 5.

En jämförelse med Nord är dock högst relevant, trots den stora prisskillnaden, då de under skalet har exakt samma chipp (Snapdragon 765G), snudd på identisk skärmupplösning (1080p) och samma skärmuppdateringsfrekvens (90 Hz). OnePlus Nord upplevs trots att kampen borde vara mycket jämn vara noterbart snabbare än Pixel 5. Skall sanningen fram så känns Pixel 5 allt som oftast mer som det briljanta och prisvärda mindre syskonet Pixel 4a.

vi har sett att Android 11 har resulterat i en viss prestandaförlust i relation till samma telefon med Android 10, och kanske är detta en del av förklaringen till att vårt exemplar av Nord, med Android 10, känns snabbare. Att använda Pixel 5 känns som vi konstaterar ovan mer som att använda Pixel 4a, med undantag för att bildskärmen är mer följsam tack vare en uppdateringsfrekvens om upp till 90 Hz.

Vi har vid flertalet tillfällen noterat att Pixel 5 går på knäna och verkligen har problem då vi massinstallerar/massuppdaterar ett större antal appar på en och samma gång. Av oklara skäl tar installation av exakt samma uppsättning av dussintalet appar cirka 30 % längre tid med Pixel 5 än med OnePlus Nord.

Båda telefonerna har samma systemchipp (Snapdragon 765G), båda har 8 GB LPDDR4x-RAM och båda har interna flashminnen av UFS 2.1-typ. Så varför skiljer sig prestandan åt så markant? IO-problem i Pixel 5:s flashminne? Nedklockad processor? Throttlingproblem på grund av värmeutveckling? Vi vet helt enkelt inte.

Vi ser vidare att Pixel 5 har större problem än Nord vid skrollning på tyngre webbsidor i webbläsaren, där vi mer frekvent stöter på mikrofrysningar och ”hackande”. Mikrofrysningar sker för all del ibland även i flaggskeppstelefoner, men inte på långa vägar lika ofta eller lika påtagligt.

Vi ser i våra syntetiska prestandamätningar via geekBench 5 samma sak; Pixel 5 kan inte alls matcha Nord, utan presterar istället i nivå med Snapdragon 730-utrustade telefoner som Pixel 4a. Däremot ser vi en viss ökning för grafikprestandan, men inte alls så stor ökning som Snapdragon 765G är kapabel till. Mer om detta i prestandakapitlet längre ned i recensionen.

Vi hoppas verkligen att Google kan lösa dessa problem i form av mjukvaruuppdateringar, för det här duger verkligen inte för en telefon med en prislapp på nästan 6 500 kronor. Allra minst när telefoner för 4 500 kronor med lätthet slår Pixel 5, prestandamässigt.

Urval av inställningar och menyer




Kameramjukvaran är som alltid i Pixel-telefoner utmärkt men tämligen funktionsfattig i relation till många av konkurrenterna. Saknas gör fortfarande ett ”pro”-läge där man som fotograf själv kan justera en rad olika kameraparametrar och få riklig information i form av histogram och dylikt.

Mjukvaran är snabb och bjuder för sikta och skjut-ändamål den bästa mjukvaran på marknaden enligt vår åsikt, både vad layout och bildresultat berör, men samtidigt är fotoupplevelsen en aning trög i jämförelse med tidigare generationer Pixel-telefoner, helt enkelt för att hårdvaruprestanda är kraftig begränsad i Pixel 5.

Vi finner en del nya och smarta tillskott i Pixel 5-kameramjukvaran (tillskott som i version 8.0 av kameramjukvaran även kommer rullas ut till äldre Pixel-modeller) i form av en smidig horisontindikator samt en hårkorsindikator vilken hjälper fotografen att vinkla kameran perfekt man tar bilder rakt uppifrån eller rakt nedifrån. Vi finner även ”audiozoom”, en finess som förstärker ljudupptagningen vid videoinspelning i samma riktning som kameran riktas, i synnerhet då man zoomar in.

Layouten har även fått smärre ändringar i form av nya knappar, ett permanent visuellt zoomreglage till skillnad från föregående versions zoomreglage som endast syntes då man rörde vid pekskärmen, samt snabbgenvägar i videoläget till särskilda videolägen som slowmotion och timelapse.

Vi ser även att Google i kamerans standardläge nu även automatiskt kan aktivera det annars separata nattläget om förhållandena är de rätta. Den som inte önskar aktivera nattläget per automatik, då det ofta tar 2–5 sekunder att ta en bild i mörker, kan lyckligtvis enkelt inaktivera automatiken.

Den nya kameramjukvaran bjuder på fler nyheter och ändringar och ovanstående genomgång är blott ett urval av de mer intressanta nyheterna.

Kameran


Pixel 5 har liksom Pixel 4 och 4 XL före den utrustats med två kameror på telefonens baksida. Till skillnad från i fjol, där den sekundära kameran var telefototyp (zoom) så är den sekundära kameran i år en ultravidvinkelkamera.

Huvudkameran är däremot identisk med Pixel 4-duon och därtill samma kamera som vi har sett i alla Pixel-telefoner sedan 2017. Det är alltså en fyra år gammal kamera/sensor som Google envist håller kvar vid och endast har förbättrat genom mjukvaruförbättringar.

En fyra år gammal kamerasensor låter naturligtvis illa i en bransch där vissa komponenter inte sällan anses vara utdaterade redan efter ett halvår. Google har dock utfört veritabla underverk med sin kameramjukvara och Pixeltelefonernas huvudkamera anses bland väldigt många fortfarande, efter fyra år, vara bland de bästa på marknaden. Inte minst för sikta och skjut-användare där man kan lita på att kameran nästan alltid själv listar ut de bästa inställningarna för de vid tillfället rådande omständigheterna.

Huvudkameran är på 12,2 megapixlar och har en bländare på f/1,7, 27 millimeter. Sensorn mäter 1/2,55 tum och har sensorpixlar på 1,4 mikrometer och har stöd av fasdetekterande autofokus (dual pixel) samt såväl optisk bildstabilisering (OIS) som elektronisk bildstabilisering (EIS).

Ultravidvinkelkameran är på 16 megapixlar med en bländare på f/2,2 och ett synfält på 107 grader. Detta är en mycket beskedlig ultravidvinkel och majoriteten av konkurrenterna bjuder på mellan 119 och 123 grader. Sensorpixlarna är på 1,0 mikrometer.

Frontkameran är på 8 megapixlar och f/2,0, 24 millimeter, med en sensorstorlek på 1/4,0 tum och sensorpixlar på 1,12 mikrometer.

Kameramjukvaran



Exempelbilder
Notis: Alla bilder har tagits med kameramjukvaran i dess grundinställning för respektive telefon och med den för tillfället via OTA senast tillgängliga mjukvaran. I bilder där fokuspunkten spelar en avgörande roll, det vill säga främst vid närbildsfoto, har vi manuellt lagt fokusen där vi vill ha den med hjälp av pekfokusfunktionen. Då kameramjukvarorna är i sitt grund-/autoläge så har vi alltså låtit kameramjukvaran själv hantera saker som exponering, färgåtergivning och vitbalans utan någon som helst hjälp från oss.

Problem med exempelvis överexponering kan i många fall åtgärdas om man växlar till ett manuellt kameraläge och själv justerar exponering och dylikt, men detta är inte något vi gör i våra kameratest. Vi testar helt enkelt alltid, med undantag av manuell pekfokus i sällsynta fall, kamerans ”sikta och skjut”-duglighet. En erfaren fotograf kan i många fall manuellt kompensera för eventuella brister i kamerans autoläge och en testad telefonkamera kan alltså med en medveten och grundlig fotograf vara aningen bättre än vad som framgår i våra recensioner.

Dagsljusfoto
Google Pixel 5 mot Samsung Galaxy S20 FE










I fullt dagsljus tar båda dessa kameror mycket bra bilder, med god skärpa och en överlag bra ljusbalans och färgåtergivning. Vi ser dock att Pixel 5 i vanlig Pixel-ordning bjuder på mer naturliga och neutrala färger, och att Galaxy S20 FE i sann Samsung-anda vrider upp färgåtergivningen till 11.

Allt som oftast renderar Samsungs överdrivna färger väldigt attraktiva bilder, även om de är tämligen onaturliga, men ibland går de alldeles för långt. Exempel på detta finner vi redan i det första bildparet där den lätt molniga blå himlen i bilden tagen med S20 FE är grällt helblå, trots att det vid fototillfället fanns en hel del moln. Se bilden tagen med Pixel 5 för en mer korrekt återgivning.

I fullstorlek då bilderna detaljstuderas ser vi en överlag bättre skärpa och detalj från Samsungen. Oavsett hur väl Google än trollar med sin kameramjukvara och bildbehandling så kan den numera mer än fyra år gamla kamerasensorn på blott 12,3 megapixlar inte alltid konkurrera med modernare och mer högupplösta sensorer vad gäller skärpa och detalj.

Vi föredrar Pixel 5:s bilder rent generellt, då de är mer verklighetstrogna och neutrala, och kameramjukvaran skapar ett jämnare bildresultat överlag, men för den avancerade fotografen som gärna manuellt ställer in sina bilder till perfektion är Samsungen sannolikt det bättre valet.

Oavgjord rond.

Bokeh
Google Pixel 5 mot Samsung Galaxy S20 FE




I vårt bokehtest, där vi ger kameramjukvaran i uppgift att skapa bakgrundsoskärpa (vilket främst används för porträttfoto) ser vi två vitt skilda resultat.

Googles lösning bygger på en och samma kameralins och en smart mjukvara som i kombination med sensorns dubbelpixlar försöker lista ut var förgrunden slutar och var bakgrunden tar vid, medan Galaxy S20 FE istället använder två kameralinser samtidigt för att ge kameramjukvaran en bättre aning om djup och var förgrunden slutar och bakgrunden tar vid.

Samsungs lösning är överlag en smula pålitligare vad gäller separationen mellan förgrund och bakgrund, men nackdelen är att den endast fungerar inom ett tämligen begränsat avståndsspann från motivet. Samsung rekommenderar 1 till 1,5 meter, men funktionen kan i vissa fall fungera på ned till ungefär en halvmeters avstånd, men med ett väldigt blygsamt bokehresultat. Googles lösning fungerar däremot på allt från 10 centimeters avstånd upp till några meter.

Båda kamerorna tillåter justering av hur påtaglig bakgrundsoskärpan skall vara, men Googles lösning är lite mer flexibel och bjuder på mer kontroll samt på en större bokeheffekt i grundinställningen.

I det första bildparet ser vi att bokeheffekten är betydligt större i bilden tagen med Pixel 5, medan den är mer subtil i S20 FE:s bild. Båda kamerorna bjuder vid en första anblick på en bra separation av förgrund och bakgrund, men en närmare titt visar att Galaxy S20 FE misslyckas påtagligt med separationen vid den dekorativa harens armhåla. Skärpa och detalj är en aning bättre i bilden tagen med S20 FE.

I det andra bildparet ser vi omvända roller; Pixel 5 misslyckas på åtminstone två ställen separera förgrund från bakgrund (se droidens antenner) medan Galaxy S20 FE gör ett mycket bättre jobb, om än med en mycket blygsam bokeheffekt.

Återigen ser vi en oavgjord rond.

1x – 3x zoom
Google Pixel 5 mot Samsung Galaxy S20 FE




I vårt zoomtest är resultatet redan på förhand avgjort, då S20 FE bjuder poå optisk zoom medan Pixel 5 endast har digital zoom. Vi ser som vanligt att Pixeln bjuder på naturligare färger, och hanterar exponeringen bättre (vi ser en viss överexponering på huset i bakgrunden bilden tagen med S20 FE), men då vi zoomar in till 3x är Samsung Galaxy S20 FE med marginal den bättre, med en högre skärpa och detaljrikedom. Se det inzoomade bildexemplet nedan.

Ronden med lätthet till Galaxy S20 FE.

Zoom 3x – 250 % förstoring

Observera omvänd ordning; Pixel 5 till höger och Galaxy S20 FE till vänster.

Ultravidvinkel




I Pixel 5 har en Pixel-telefon för första gången utrustats med en ultravidvinkellins, till skillnad från en telefotolins i Pixel 4-duon. Det kan debatteras vilken man helst använder, det är helt och hållet en individuell fråga, men vi hävdar bestämt att båda typerna bör finnas på en telefon i den här prisklassen.

Då vi jämför ultravidvinkelkameran i Pixel 5 med Galaxy S20 FE står det genast klart att Samsungen bjuder på ett mycket vidare synfält, med 123 grader mot Pixel 5:s 107 grader. Den som behöver en verkligt vid ultravidvinkel gör alltså klokt i att stå över Pixel 5.

Tittar vi istället närmare på bilderna i sig, bildkvaliteten, så är situationen den omvända. Pixel 5 bjuder tack vare den svävare vidvinkeln på betydligt mindre bildförvrängning utmed bildens ytterkanter, men vi ser även en bättre skärpa och detalj, bättre färgåtergivning och en bättre ljushantering med mindre överexponering.

I mörker är skillnaden ännu större och Pixel 5 utklassar här Samsung Galaxy S20 FE. Såväl ljusupptagningsförmåga som skärpa, detalj och färger är minst en klass bättre.

Även om Samsungen alltså bjuder på ett mycket bredare synfält, mer vidvinkel, så är Pixel 5 överlägsen på allt annat. Lätt seger för Pixel 5.

Mörkerfoto, nattläge
Google Pixel 5 mot Samsung Galaxy S20 FE






I vårt mörkertest ser vi liksom i mörkerbilden i ultravidvinkeltestet ovan mer av samma sak; Googles åldrade men än kompetenta kamerasensor i kombination med Googles kameramjukvara och bildbehandling lyfter Pixel 5 långt bortom vad Samsungs S20 FE kan prestera.

Även om ingen kamera riktigt lyckas producera ett realistiskt ljus – Pixel 5 lyfter fram mer ljus än vad våra egna ögon såg på plats och Galaxy S20 FE lyfter fram mindre ljus än vad vi såg på plats – så är bilderna tagna med Pixel 5 ändå med marginal de bättre. Mer skärpa, mer detalj, bättre ljushantering och mer korrekta färger.

Mörkerfoto, lång slutartid
Google Pixel 5 mot Samsung Galaxy S20 FE






I andra delen av vårt mörkertest har vi låtit mjukvaran aktivera maximal slutartid, för att fånga så mycket ljus och detalj som bara möjligt, med respektive kamera.

Detta kan ses som en lite orättvis jämförelse för Galaxy S20 FE då den maximala slutartiden i det automatiska läget tycks vara låst till blott 14 sekunder, medan Pixel 5 per automatik kan gå så högt som 4 minuter. Det är dock samtidigt inget som hindrar Samsung från att öka slutartiden till 4 minuter, varför ”orättvisan” ligger helt i Samsungs egna beslut.

Inte heller här kan S20 FE matcha Pixel 5, men vi ser samtidigt att det är en mycket jämnare kamp än i mörkerfototestet ovan, utan lång slutartid. Galaxy S20 FE gör en mycket bra insats och även om segern med viss marginal går till Pixel 5 så har Galaxy S20 FE inget att skämmas för. Rondsegern till Pixel 5.

Kamerasummering
Den överlag svaga hårdvaruprestandan och avsaknaden av Googles egenutvecklade chipp Neural Core gör att bildtagning i Pixel 5 inte sällan är en betydligt långsammare affär än i föregående generationer av Pixel, exempelvis Pixel 3- och 4-duon. Efter bildtagning är det inte ovanligt att man får vänta 2–5 sekunder på att bilden skall bearbetas av mjukvaran.

Sägas bör dock att kameramjukvaran ändå är redo att ta en ny bild mycket snabbare än 2–5 sekunder. Bildbehandlingen av föregående bild fortsätter i bakgrunden, så Google har lyckats arbeta runt problemet till viss del så att det inte skapar alltför mycket frustration hos användaren. Vill man däremot omedelbart efter bildtagning öppna bilden för att se resultatet så får man ställa in sig på att vänta några sekunder varje gång, vilket har retat oss mer än vad det kanske borde.

Trots ovanstående, och trots att Samsung Galaxy S20 FE med tre kameror bjuder på mer bredd än Pixel 5 och dess två kameror, så råder det i vår mening ändå inga tvivel om att Pixel 5 bjuder på den överlag bättre kamerahelheten.

Med naturligare färger, en bättre ultravidvinkelkamera, bättre ljuskontrasthantering och en överlägsen bildkvalitet vid mörkerfoto är Pixel 5 vår segrare i kameratestet.

Batteritid

Batteritiden har under hela vår testfas varit snudd på fantastisk. Med ett batteri på hela 4 080 mAh (mycket stort för att vara en Pixel-telefon), en mindre skärm än majoriteten av konkurrenterna, ett strömsnålt (och till synes prestandastrypt) chipp i form av Snapdragon 765G, mycket effektiv mjukvara med smarta strömsparfunktioner vill vi gå så långt som att säga att vid normalt användande är Pixel 5 den batterimässigt bäst presterande telefonen vi har testat i år.

Allt som oftast har vi över 40 % batteri kvar då vi går till sängs och inte sällan har vi sett över 50 %. Vid tre tillfällen har vi klarat två dagar av medelhårt användande men med mindre justeringar av skärmens ljusstyrka på en och samma laddning, utan behov av påfyllning. Sägas bör att vi vid dessa tre tillfällen har slutat dag två med mindre än 10 % batteri kvar, en lätt obehagligt liten batterimarginal, så även om det är fullt möjligt för oss att med vårt användarmönster klara två dagar på en laddning så föredrar vi att även fortsatt ladda varje natt.

I vårt batteritest via PCMark Work Battery Life 2.0 mäter vi upp smått fantastiska 14 timmar och 2 minuter för Pixel 5, vilket placerar den lilla krabaten allra högst upp i vår topplista.

Laddning går via den medföljande laddaren på 18W (samma laddare som vi har sett sedan Pixel 2-duon) går hyggligt snabbt men inte ens i närheten av samtidens oerhört snabbladdande konkurrenter från exempelvis OnePlus. Vi mäter upp en laddtid från 0 till 100 % på exakt 90 minuter och en laddtid från 0 till 50 % på strax över en halvtimme. Ok, men inte utmärkt.

Pluspoäng utdelas för Pixel 5:s stöd för trådlös laddning, något som snudd på alla Androidkonkurrenter saknar. Såväl OnePlus 8T och Samsung Galaxy S20 FE som billigare alternativ som Galaxy A71, OnePlus Nord och Moto G 5G Plus saknar alla trådlös laddning.

Syntetiska prestandatest

I våra syntetiska prestandatest använder vi oss i den här recensionen av GeekBench 5 för att mäta främst processorns och arbetsminnets kapacitet, samt 3DMark för att mäta främst grafikprestandan.

Det är inte ovanligt att en telefon med blygsam maxprestanda kan upplevas som mycket snabb och följsam tack vare en väloptimerad mjukvara, samtidigt som vissa telefoner med kraftfull hårdvara och hög syntetisk prestanda kan upplevas som allmänt tröga och ”laggiga” vid normalt användande på grund av en bristfälligt optimerad mjukvara.

Google Pixel 5 – Summering

Då vi nu har kommit till kapitlet där vi försöker bedöma Pixel 5 som helhet, med alla dess styrkor, svagheter och egenheter summerade kan vi inte landa i något annat än att det här duger inte, Google. Inte på långa vägar.

Vi har sedan lanseringen hösten 2016 varit förtjusta i Googles Pixel-telefoner, trots att de år efter år har haft sina brister, men dessvärre kan vi inte med gott samvete ge Pixel 5 samma kärlek.

Pixel 5 har för all del en rad styrkor, inte minst mjukvaran, kameran och batteritiden, men vi finner samtidigt så många svagheter, små och stora brister, att det är helt omöjligt att rättfärdiga prislappen om motsvarande 6 500 kronor när telefoner i samma prisklass från konkurrerande tillverkare ger en betydligt bättre och jämnare användarupplevelse.

Google har prissatt Pixel 5 så att den konkurrerar med exempelvis OnePlus 8T och Samsung Galaxy S20 FE medan den snarare konkurrerar med den nästan 2 000 kronor billigare OnePlus Nord.

Vi får trådlös laddning och en officiell vattenresistens, något som de konkurrerande telefonerna i prisklassen 4 000 till 5 000 kronor saknar, men vi ger samtidigt upp en hel del prestanda, en god samtalshögtalare, en kamerauppsättning med mer bredd, ett bättre flyt och ett högre kvalitetsintryck. Vi får därtill en i redaktionens ögon smula sämre bildskärm i Pixel 5 än i Nord, men här går åsikterna isär.

Med Pixel 4a gjorde Google det mesta rätt, och därtill med en prislapp som reflekterar det, men med Pixel 5 har de ställt till det rejält då prislappen vägs in.

Till telefonens styrkor finner vi som alltid i Pixel-telefoner en mycket trevlig mjukvaruupplevelse. Det är en diskret, skapligt rapp och minimalistisk upplevelse med snabba mjukvaruuppdateringar, precis som vi förväntar oss.

Kameran är återigen och som alltid med Pixel-telefoner utmärkt, inte minst i mörker, och vi bjuds för första gången i en Pixel på en ultravidvinkelkamera – en riktigt bra sådan därtill. Pixel 5 saknar dock bredden och mångsidigheten som konkurrenterna bjuder på i form av fler kameror.

Slutligen är batteritiden telefonens utan tvekan stora trumfkort där två dagars medelhårt användande från en laddning är både realistiskt och utan att vi tvingas till några betydande ändringar av hur vi använder telefonen. Laddning går med dagens mått mätt inte speciellt snabbt via den medföljande 18W-laddaren, men stöd för trådlös laddning och omvänd trådlös laddning är en fin bonus.

Bland svagheterna, utöver ovan nämnda prislapp, finner vi bland annat prestandan. Vi förväntade oss en telefon som allra minst kunde matcha OnePlus Nord, som också använder Snapdragon 765G, men vi fann nästan genast att prestandan snarare ligger i paritet med Pixel 4a, eller strax däröver.

Det här intrycket av bristande prestanda bekräftas också av våra syntetiska prestandamätningar; Pixel 5 och 4a presterar snudd på identiska resultat i GeekBench 5 trots att Pixel 5 på pappret borde vara betydligt snabbare. Grafikprestandan är dock markant bättre i Pixel 5 än i Pixel 4a, och därtill är det upplevda flytet bättre än i 4a, tack vare en 90 Hz-bildskärm.

Telefonen enskilt största brist är dock den kort sagt usla samtalshögtalaren. Vi kan acceptera att telefonen inte bjuder på någon vidare stereofunktion, monohögtalaren i fotänden är ändå ganska duglig och står sig väl mot konkurrenterna, men vi kan inte acceptera att samtalshögtalaren är så svag som den är.

Vi bjuds på ett burkigt och skråligt ljud som saknar både diskant och bas och bara erbjuder ett intetsägande mellanregister som inte sällan har gjort det snudd på omöjligt att genomföra ett telefonsamtal i omgivningar med en del lättare buller eller sorl, då vi ibland helt enkelt inte kan höra vad motparten säger. Andra telefoner vi har testat har inga som helst problem i samma ljudmiljöer.

En telefon som inte presterar bra som en telefon är inte acceptabel även om smarta telefoner numera är så mycket mer än ”bara” telefoner. Vi har på en rad olika forum och i reddit-trådar sett samma, eller liknande, problem diskuteras av andra Pixel 5-ägare, så vi vet att det inte är ett problem som bara har drabbat oss och båda våra exemplar.

Vi gick in i den här recensionen med förväntning att Google skulle visa oss och världen att även om de har valt en hårdvara av mellanklass så skulle deras ypperliga och väloptimerade mjukvara kompensera för bristerna och ändå leverera en telefon som på många sätt och vis känns lika kompetent som telefonerna i samma prisklass – vi har trots allt sett hur Google har lyckats trolla med mjukvara förr – men den här gången går de bet.

Givet hårdvaran, bristerna, hur telefonen känns att använda, givet hur den presterar och givet de fina bonusarna i form av vattenresistens och trådlös laddning skulle vi vilja placera Pixel 5 i prisklassen kring 5 000 kronor snarare än 6 500 kronor.

OnePlus Nord kostar runt 4 500 kronor och erbjuder utan tvekan en bättre användarupplevelse, men den saknar officiell vattenresistens och trådlös laddning och har en sämre huvudkamera, så ett 500 kronor högre pris för Pixel 5 känns åtminstone resonabelt. Ett 2 000 kronor högre pris är däremot ett hån.

Vi kan med anledning av ovanstående inte tilldela Pixel 5 en utmärkelse. Det innebär att Pixel 5 blir den första Pixel-telefonen vi så här långt testat som inte levt upp till kraven för att erhålla en Swedroid-utmärkelse.

Google Pixel 5

Cirka 6 500 kr

8.4

Gränssnitt & mjukvara


9.5/10

Byggkvalitet & form


7.5/10

Skärm


8.0/10

Kamera


8.5/10

Prestanda


7.5/10

Batteritid & laddning


9.5/10

Styrkor

  • Utmärkt kamera och ultravidvinkelkamera
  • Bra mjukvara, snabba uppdateringar
  • Utmärkt batteritid, toppklass
  • Trådlös laddning och vattenresistens
  • Bra bildskärm, 90 Hz

Svagheter

  • Medioker samtalshögtalare
  • Svag prestanda, långt efter konkurrenterna i klassen
  • Alldeles för dyr
  • Långsam snabbladdning med dagens mått mätt
  • Långsam bildbehandling vid foto
  • ”Ihålig” bildskärm sänker kvalitetsintrycket


Test: OnePlus 8T

Test: OnePlus 8T

Under hösten presenterar OnePlus traditionsenligt sin halvårsuppdatering av senvårens flaggskeppstelefoner, med ett käckt T som suffix och en rad mindre uppdateringar under skalet. I år är det samma visa, men samtidigt annorlunda, då vi till skillnad från i fjol bara får se en T-modell presenteras, istället för två.

I år har OnePlus valt att endast släppa OnePlus 8T under hösten och OnePlus 8T Pro lyser alltså med sin frånvaro. Enligt OnePlus är skälet till detta att de helt enkelt inte ansåg att de kunde förbättra Pro-modellen tillräckligt mycket för att en T-modell skulle vara skälig, och detta har vi full förståelse för då konsumenterna förväntar sig en signifikant uppgradering i T-modellerna.

OnePlus har i och med lanseringen av 8T inte bara uppgraderat en rad komponenter kontra företrädaren OnePlus 8, men de har även sänkt prislappen med närmare 700 kronor för instegsversionen med 8 GB RAM och 128 GB lagring, från 7 195 kronor till fina 6 499 kronor.

Vi sätter nu ivrigt tänderna i OnePlus 8T och efter ett par veckor av såväl hårda syntetiska test som hårt normalt användande är vi trygga i att vi kan ge er svaret på om 8T är en värdig uppföljare till utmärkte OnePlus 8 samt om 8T är en värdig utmanare till konkurrenternas telefoner, kanske framför allt Samsung Galaxy S20 FE och Google Pixel 5.

Kartong


OnePlus 8T levereras i en kartong helt identisk med kartongen för OnePlus 8 och 8 Pro från i somras, med undantag för att trycket i svart text på det röda kartonglockets ovansida säger 8T istället för 8. Kartongen håller hög kvalitet och är smått gigantisk till yttermåtten. Vi vet inte varför OnePlus har valt en så onödigt stor kartong med tanke på kartongens relativt blygsamma innehåll.

Då kartonglocket lyfts av möts vi som så ofta förr av telefonen inslagen i skyddsplast i ett fack högst upp. Telefonen vilar på en mindre inre kartong i vilken vi återfinner dokumentation, ett SIM-stift samt ett transparent mjukplastskal med texten ”Never Settle” diskret infogad.

Nedan den inre kartongen hittar vi kartongens övriga innehåll, vilket endast består av en vit snabbladdare på hela 60W samt en röd USB-kabel med vita USB Typ C-kontakter i båda ändarna. Detta är nytt för 8T, då 8-modellerna istället hade USB Typ A-kontakter i ena änden, och USB Typ A i laddadaptern.

  • OnePlus 8T (blågrön (”Aquamarine Green”), 12/256 GB)
  • Laddadapter (vit, upp till 10V och 6,5A, 65W)
  • USB-kabel (USB Typ C till USB Typ C, röd, cirka 1 meter lång)
  • Transparent mjukplastskal
  • SIM-stift för utmatning av SIM-släden
  • Dokumentation (snabbstartguide, garantiinformation)

Som vanligt kan vi inte säga med säkerhet att kartongen beroende på återförsäljare är identisk med innehållet i vår kartong. Om kartongens innehåll är av stor vikt rekommenderar vi som alltid att ni kontaktar återförsäljaren innan ett eventuellt köp.

Hårdvara


Till skillnad från företrädaren OnePlus 8 har 8T fått en högblank behandling av glasbakstycket (Gorilla Glass, okänd version). OnePlus 8 hade istället en matt glasyta som vi nog föredrar då den är mindre halkig och därtill mindre benägen att samla på sig fingeravtryckskladd.

Bakstycket i 8T har fått en omarbetad utformning med en mjukare rundning än i 8 och ligger tack vare detta lite bättre i handen, och vi ser även att 8T har fått en flat display till skillnad från 8. Detta är något som vi på redaktionen uppskattar rejält, men vi vet samtidigt att en dryg fjärdedel av er läsare föredrar skärmar med välvda långsidor, så smaken och åsikterna går som alltid isär.

Storleken och vikten är snarlik företrädaren 8, men 8T är ändå 8 gram tyngre (188 gram) och har dessutom vuxit en smula i alla tre led, till 160,7 x 74,1 x 8,4 millimeter. I handen känner vi ingen skillnad de två emellan annat än om vi snabbt växlar fram och tillbaka, i vilket fall vi kan förnimma att 8T är lite bredare och en smula tyngre.

Som kompensation för den högre vikten och större tjockleken bjuds vi på ett större batteri om 4 500 mAh, att jämföra med 4 300 mAh i föregångaren OnePlus 8, samt en från bakstycket betydligt mindre utstående kameraö, som i OnePlus 8T för övrigt innehåller en quadkamera, att jämföra med trippelkameran i företrädaren 8.


Den största yttre skillnaden mellan dessa två modeller är just kameraknölens utformning och placering på telefonens baksida. I 8T har kameraön flyttats från att vara centrerad i bakstyckets övre halva och ha en lodrät design till att nu sitta till vänster och ha en mer rektangulär utformning samt att den, som nämnt ovan, sticker ut från bakstycket mindre än förut.

Anledningen till att OnePlus flyttade kamerorna uppges vara att det ger dem bättre möjligheter att avleda värme från telefonens systemchipp Snapdragon 865. Vi på redaktionen föredrar rent estetiskt en centrerad kameraö men framför allt leder en centrerad kameraö till att telefonen vaggar mindre om man använder pekskärmen med telefonen liggande på exempelvis ett skrivbord.












I traditionsenlig OnePlus-anda finner vi infälld i lättmetallramen på telefonens högra långsida ett skjutreglage för telefonens tre ljudlägen, uppifrån och ned; Tyst, Vibrera och Ring. Knappen tycks vara tillverkad av lättmetall och har en bra texturering för gott grepp.

Nedan skjutreglaget finner vi strömknappen som även den tycks vara tillverkad av lättmetall. Motståndet i knappen är lite för lågt för vår smak och man trycker därmed in knappen av misstag lite för lätt, exempelvis då man plockar upp telefonen. Klickkänslan är dock god.

På den vänstra långsidan hittar vi som vanligt volymknappen som även den upplevs vara tillverkad av lättmetall. Till skillnad från den lite för mjuka strömknappen erbjuder volymknappen ett exemplariskt motstånd och en perfekt klickkänsla som tydligt förmedlar att knappen är intryckt. Vi hade önskat samma känsla i strömknappen.

I fotänden hittar vi förstås USB Typ C-porten i mitten, omgiven av samtalsmikrofonen till vänster och en högtalaröppning till vänster. Vi är glada att se att 8T har fått stereohögtalare, med högtalaren i fotänden som ena stereokanalen och samtalshögtalaren på telefonens front som den andra stereokanalen. I huvudänden hittar vi inget annat än den sekundära mikrofonen.

Under skalet återfinner vi som vi nämner längre upp Qualcomm Snapdragon 865, det vill säga exakt samma chipp som i OnePlus 8. Vi finner vidare, i vårt testexemplar, 12 GB RAM och 256 GB lagring, men OnePlus 8T säljs även i en mindre kostsam modell med 8 GB RAM och 128 GB lagring, precis som företrädaren. Lagringsminnet är av UFS 3.1-typ.

Saknas gör stöd för trådlös laddning likväl som en officiell vattenresistens enligt en IP-klassning, precis som i OnePlus 8.

Specifikationer

Specifikationer OnePlus 8T
Releasedatum Hösten 2020
Processor 2,84GHz octa-core
Plattform Qualcomm Snapdragon 865
Grafikkrets Adreno 650
RAM-minne 12GB
Inbyggt minne 128/256GB / ingen plats för minneskort
Skärm 6,55″ / FHD+ – 1080×2400 pixlar / 402PPI
Skärmtyp AMOLED / 20:9 / 103,58 cm&sup2 / ~87% av fronten
Kamera 48MP / f1,7, OIS + EIS / 16MP supervidvinkel / 5MP makro / 2MP monokrom
Främre kamera 16MP
Vikt 188g
Höjd, bredd, djup 160,7 x 74,1 x 8,4mm
Batteri 4500mAh
Kommunikation USB-C, Bluetooth 5.1, Wi-Fi 6
Sensorer GPS+GLONASS+Galileo, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor, fingeravtrycksläsare under skärmen
FM-radio / NFC Nej / Ja
Tal / standbytid
Nätverk Fyrbands GSM / HSDPA / LTE / 5G
IP-klassning Nej
Övrig info Saknar 3,5mm jack. Stereohögtalare. 65W snabbladdning. UFS 3.1-lagring. Säljs även med 8GB/128GB.
Mer info Mer info om OnePlus 8T på Androidenheter.se

Storleksjämförelse

Bildskärm


Bildskärmen är precis som i OnePlus 8 på 6,55 tum på diagonalen, av AMOLED-typ (OnePlus kallar den ”Fluid AMOLED”) och har en upplösning på 1 080 x 2 400 pixlar och en pixeltäthet om 402 PPI. Så långt är allt identiskt med företrädaren.

OnePlus har dock gett 8T en trevlig knuff framåt genom att öka uppdateringsfrekvensen från fina 90 Hz till utmärkta 120 Hz, vilket man i en sida vid sida-jämförelse de tu emellan definitivt kan förnimma. Vidare finner vi att OnePlus 8T till skillnad från 8 till vår (men inte allas) glädje har fått en helt flat display, istället för en display med välvda långsidor som företrädaren.

Den flata bildskärmen leder till att ramen på telefonens långsidor i 8T är någon millimeter tjockare på vardera sida än i OnePlus 8. Det ser kanske inte lika läckert ut, men samtidigt slipper man nyansskiftningar i bildskärmens ytterkanter, man slipper reflektioner och skärmglaset (Gorilla Glass, version okänd) är därtill mindre benäget att skadas vid fall mot hårt underlag.

Vi på redaktionen tar gärna ett liten estetiskt steg tillbaka i utbyte mot en skärm utan reflektioner och nyansskiftningar utmed långsidorna, men åsikterna går isär. Cirka 18 % av Swedroids läsare föredrar välvda långsidor enligt en ovetenskaplig undersökning vi genomförde förra året. Noterbart är att OnePlus 8T har an aning tunnare ramar än 8 utmed de två kortsidorna.

Om vi jämför OnePlus 8T sida vid sida med OnePlus 8 så är skärmarna kanske inte helt oväntat snudd på identiska vad gäller färgåtergivning, färgtemperatur, och maximal ljusstyrka. Betraktningsvinklarna är dock till vår förvåning en smula bättre i OnePlus 8.

Vi kan se att 8T har en ytterst marginellt högre maximal ljusstyrka, men vi vet inte om det beror på att den verkligen är ljusstarkare eller om det beror på att bildskärmen i OnePlus 8, som har ett halvår på nacken, har hunnit förlora lite ljusstyrka. OLED som teknik har en begränsad brinntid och i takt med att skärmen används så blir de enskilda subpixlarna långsamt blekare.

Jämför vi istället med Samsung Galaxy S10 Plus så ser vi att OnePlus 8T har en lite kallare vitnyans och S10 Plus skärm går lätt åt ett varmare, mer gult håll. Vidare är betraktningsvinklarna noterbart bättre i OnePlus 8T än i Samsungen, och det är för oss tydligt att en del har hänt på AMOLED-fronten under de 20 månaderna som har gått sedan S10 Plus släpptes.

Färgerna är i telefonens grundinställningar mer livliga i OnePlus 8T än i S10 Plus, men de är samtidigt lätt överdrivet livliga och inte helt naturliga medan Samsungen, även då den är inställd med skärmläget ”Intensivt”, är mer naturtrogen. Den maximala ljusstyrkan är högre i OnePlus 8T, men redaktionens exemplar av S10 Plus är en vid det här laget 20 månader gammal telefon, och även om den är sparsamt använd så tenderar ljusstyrkan att sjunka med tiden, i en OLED-skärm.

Summerar vi bildskärmen i OnePlus 8T så är det en mycket trevlig bekantskap. Vi hade önskat 1440p-upplösning för den där lilla extra skärpan det ger, men 1080p fungerar ändå bra. 120 Hz är skärmens trumfkort och det ger telefonen ett mycket behagligt flyt och intryck av följsamhet.

Pekskärmen har fått en uppdateringsfrekvens om 240 Hz vilket innebär att pekskärmen läser av våra pek, svep och gester 240 gånger per sekund. Detta innebär att pekskärmen reagerar mycket snabbt på våra kommandon, med en mycket liten fördröjning.

Tack vare att OnePlus 8T har fått en flat display så har vi heller inga som helst problem med en lägre känslighet utmed pekskärmens långsidor, något som annars nästan utan undantag är ett problem med skärmar med välvda långsidor.

Upplåsningsmetoder


Utöver de vanliga verifieringsmetoderna i form av PIN-kod, lösenord och mönster så finner vi som väntat i OnePlus 8T även stöd för fingeravtryck, via en optisk läsare inbäddad i bildskärmen, samt ansiktsupplåsning via frontkameran.

Fingeravtrycksläsaren är precis som i OnePlus 8 och 8 Pro mycket snabb, kanske (jämte 8 och 8 Pro) den snabbaste skärminbäddade fingeravtrycksläsaren vi har någonsin testat.

Dessvärre finner vi att inprogrammeringen av nya fingeravtryck är tämligen problematisk. Det tog oss inte mindre än tre separata försök och närmare ett 40-tal inläsningar av tummen innan vi slutligen lyckades programmera ett enda fingeravtryck. Vare sig OnePlus 8 eller 8 Pro uppvisar några sådana problem med inprogrammeringen.

När fingeravtrycket väl är inprogrammerat så fungerar allt precis så snabbt och så bra som vi förväntar oss, men just inprogrammeringen är alltså minst sagt problematisk. Vad detta kommer sig vet vi inte. Vi tvivlar på att det är ett fel med den optiska läsaren med tanke på att fingeravtrycksläsaren fungerar utmärkt när fingeravtrycket väl är programmerat, så vi lutar mer åt att det är någon form av bugg eller problem med OxygenOS 11/Android 11. Våra exemplar av OnePlus 8 och 8 Pro, son inte har några inprogrammeringsproblem, är fortfarande kvar på OxygenOS 10/Android 10.

Om det är en mjukvarubugg så hoppas och tror vi att OnePlus kommer åtgärda det i en kommande mjukvaruuppdatering.

Ansiktsupplåsningen är mycket snabb, en av de snabbaste vi har testat, men som alltid med ansiktsverifikation via frontkameran är den beroende av goda ljusförhållanden. Så snart det blir dunkelt så blir verifikationen långsammare och mindre pålitlig och när det blir mörkt slutar den att fungera helt såvida man inte använder funktionen ”Hjälpbelysning för ansiktsupplåsning”.

Ovanstående finess, som även många andra telefoner har, vrider kort beskrivet upp bildskärmens ljusstyrka maximalt under bråkdelen av en sekund, för att belysa ansiktet, vilket hjälper frontkameran att skanna ansiktet. Till skillnad från majoriteten av konkurrerande telefoner med samma finess finner vi dock att det i OnePlus 8T fungerar tämligen väl.

Nackdelen är att man med den här metoden blir kraftigt bländad under en kort stund och det kan ta en stund innan ögonen återfår sitt mörkerseende. Funktionen där ljusstyrkan vrids upp till max är dessutom beroende på vilken typ av bakgrundsbild man har valt för låsskärmen – är bakgrundsbilden svart eller väldigt mörk så hjälper det inte om skärmens ljusstyrka vrids upp till max – skärmen förblir ändå för mörk för att kunna belysa ansiktet.

Vidare är kamerabaserade ansiktsskanners alltid känsliga för saker som förändringar i ansiktet i form av skäggväxt samt glasögon och OnePlus 8T är inget undantag. Vi noterar dock att OnePlus tycks ha jobbat på att ge ansiktsskannern bättre möjligheter att utföra en lyckad inläsning ur större vinklar än många konkurrerande telefoner med kamerabaserad ansiktsverifikation. Bra.

Mot IR-baserade ansiktsskanners som i Googles Pixel 4 och 4 XL samt i en rad Iphone-telefoner kan OnePlus 8T dock inte mäta sig. Dessa IR-lösningar kan låsa upp telefonen i kompakt mörker, ur vida vinklar och är snudd på obekymrad vad gäller saker som solglasögon och skäggväxt.

Allt som allt är vi tämligen nöjda med OnePlus 8T:s upplåsningsmetoder som motsvarar både våra förväntningar och bitvis överträffar dem, men ett litet poängavdrag måste utdelas på grund av den bekymmersamma inprogrammeringen. Även om man sällan programmerar fingeravtryck så är det ändå en stor frustration när det tar flera minuter att programmera ett enda fingeravtryck.

Uppdatering 2020-10-16: Efter en mjukvaruuppdatering från OnePlus är problemet med den trilskande inprogrammeringen av fingeravtryck åtgärdat. Inprogrammering går nu snabbt och bekymmerfritt.

Trådlöst och ljud


Att skriva om en telefons mobilnätverks maxhastighet och mottagning är numera idel upprepning från en recension till en annan. Mycket sällan stöter vi numera, och de senaste 4–5 åren, på en telefon som uppvisar något annat än snudd på identisk prestanda som konkurrenterna.

Telefonerna, deras interna antenner och deras radiochipp är numera så pass rutinerade att de vet precis hur de skall bygga sina telefoner och antenner för att komma så nära teoretiskt max som möjligt. OnePlus 8T är inget undantag från den regeln, utan telefonen presterar precis som vi förväntar oss, och helt i nivå med konkurrenterna.

Där andra telefoner har god mottagning har även OnePlus 8T det, och detsamma gäller förstås även i det motsatta; där andra telefoner har svag mottagning har även OnePlus 8T det. Maxhastigheterna både via mobilnät (upp till 5G) och Wi-Fi matchar våra respektive nätverks maxhastigheter precis som förväntat. Varken bättre eller sämre.

Ljudet i telefonsamtal är i motpartens öron mycket bra, även utomhus en blåsig dag, vilket antyder att OnePlus har lyckats bra med att reducera bakgrundsljud via de interna mikrofonerna. I vår ände är ljudet vid telefonsamtal klart och balanserat med telefonen mot örat på traditionellt vis.

Då vi istället för ett telefonsamtal med telefonen i högtalarläge så noterar vi att maxvolymen inte riktigt når upp till samma nivåer som vissa konkurrenter. I synnerhet är samtalshögtalaren ovan skärmen en smula ljudsvag medan högtalaren i fotänden presterar bättre.

På tal om detta så konstaterar vi att OnePlus 8T mycket riktigt bjuder på stereoljud via de två nämnda högtalarna. Vi mäter upp en maxvolym om goda 86 decibel 40 centimeter från dess fotände, men lite mindre imponerande 83 decibel 40 centimeter från telefonens front.

Då vi ser på videoklipp, TV-serier eller filmer på telefonen, och använder telefonens interna högtalare, kan vi definitivt höra att ena stereokanalen är en aning ljudsvagare än den andra. Det är ingalunda rent dåligt, men definitivt noterbart.

Mjukvara, användande och upplevd prestanda



OnePlus är av tradition en av de allra snabbaste tillverkarna vad gäller att hålla sin mjukvara uppdaterad, både vad gäller med säkerhetsuppdateringar och nya Androidversioner. Med 8T fortsätter de på inslaget spår och vi bjuds direkt ur kartong på Android 11, med nya OxygenOS 11 ovanpå.

OnePlus är därmed en av de allra första tillverkarna, bortsett från Google förstås, att ge sina kunder en skarp version av Android 11. Vi finner vidare, i skrivande stund, september månads säkerhetsuppdatering.

Traditionsenligt har OnePlus gränssnitt OxygenOS varit tämligen troget Androids gränssnitt, men i och med OxygenOS 11 är det tydligt att de har gjort ett litet avtåg från detta. Alla funktioner och inställningar ligger fortfarande där vi förväntar oss att de skall ligga, men de har tagit sig lite större friheter med främst design och färger.

Den som är van vid hur OxygenOS ”alltid” har sett ut och får en ångestklump i magen av plötslig förändring behöver dock inte vara orolig – även om version 11 bjuder på lite annorlunda ikoner och design och en och annan färgklick som saknades i äldre versioner av OxygenOS så är grundlayouten fortfarande på det stora hela identisk.

Den kanske största nyheten i OxygenOS 11 är att vi äntligen får stöd för AoD, det vill säga ”Always on Display”, en funktion som snudd på alla andra större tillverkare har haft i många år redan och som på ett smidigt och användbart sätt visar viss information på telefonens skärm, även när skärmen är avstängd.

Saker som tid, datum, batterinivå och nya meddelanden och missade samtal visas behändigt på den ”avstängda” skärmen. Den här funktionen kommer, bör poängteras, även till OnePlus 8 och 8 Pro från i våras, samt, så småningom även till OnePlus 7-telefonerna från 2019. Vi är mycket glada att se att OnePlus äntligen har åtgärdat en brist som både vi och många av deras kunder länge har besvärats av.

För att undvika att AoD orsakar inbränning på AMOLED-skärmen har OnePlus gjort så att AoD-informationen på skärmen med en minuters mellanrum byter plats, i lodrätt led. Vidare visas informationen i en mellangrå och dämpad rödgrå färg, vilket ytterligare minskar risken för inbränning.

I OxygenOS 11 finner vi vidare att OnePlus finess ”Shelf” är aktiverad per default vid svep i nedåtgående riktning centralt på hemskärmen. Shelf presenterar information och enkla funktioner som OnePlus tror kan vara relevant för användaren, såsom stegräknare, senast använda appar och en verktygslåda med genvägar till valfria appar. Vi finner även en funktion för att skriva kortare anteckningar samt en funktion kallad ”Parkeringsplats” som minns var du parkerade bilen. Shelf som sådan är alltså inte en ny funktion, utan det är endast att funktionen är aktiverad direkt ur kartong som är nytt.

Precis som i äldre versioner finner vi i OxygenOS 11 i 8T den behändiga finessen ”Dolt utrymme”, under vilket vi kan välja att gömma utvalda appar. Funktionen som sådan kan vidare lösenordsskyddas för ett extra lager säkerhet. Detta kan komma väl till pass om vänner behöver låna din telefon men du inte vill att de skall ha åtkomst till vissa privata appar eller tjänster. Funktionen som sådan nås smidigt via en omvänd nypgest på hemskärmen.

Precis som i tidigare versioner av OxygenOS samt i många tidigare modeller ur OnePlus telefonflotta så är den i systemet inbyggda batterioptimeringsfunktionen tämligen aggressiv, för aggressiv för vår smak, då den inte sällan dödar bakgrundsprocesser från tredjepartsappar som är avsedda att vara igång hela tiden, eller åtminstone periodiskt. Lyckligtvis är det en smal sak att manuellt stänga av optimeringen för respektive app som systemet dödar för att spara batteri, men det kan ta några dagar innan man har listat ut vilka appar som stängs av och vilka som systemet låter vara.

Vi har under våra veckor med 8T inte stött på särskilt många buggar och problem, trots en nästan helt ny Androidversion, men några saker måste ändå lyftas fram.

Det enskilt största och mest betydande problemet drabbade telefonen vid inprogrammering av nya fingeravtryck, vilket var en mycket buggig och problematisk process. Det tog oss hela tre försök (där telefonen efter x antal misslyckade inläsningar avbröt inprogrammeringen helt) och ett 40-tal fingeravtrycksinläsningar innan vi slutligen lyckades programmera ett enda fingeravtryck. Lyckligtvis dök det en dryg vecka in i recensionen upp en systemuppdatering vilken såvitt vi kan avgöra helt och hållet fixade problemet. Fingeravtrycksläsaren är nu precis så snabb och responsiv som vi förväntar oss.

Vi har i 8T med Android 11 noterat en liten prestandaförlust som främst tar sig uttryck i ett sporadiskt och lätt ”mikrolagg” vid exempelvis skrollning i vissa appar och listmenyer, jämfört med exempelvis OnePlus 8 och 8 Pro.

Detta är även något vi noterade i Pixel 4 XL, efter uppdateringen från Android 10 till Android 11. Vi tror således att problemet snarare ligger i Android 11 än hos OnePlus och OxygenOS 11. Det är inte alls ovanligt att en helt ny Androidversion har en del optimeringsbrister under de första månaderna efter lansering, och vi förväntar oss att det subtila laggproblemet (och en smula lägre poänger i många syntetiska prestandamätningar) försvinner inom någon månad eller två, i takt med att Google uppdaterar Android.

Vi fördjupar oss inte vidare i mjukvaran då det mesta är sig likt och fungerar som Android på det stora hela har fungerat i många år nu. Nedan finner ni en rad utvalda skärmdumpar på telefonens gränssnitt och menyer.

Urval av inställningar och menyer




Kameran


Kamerabestyckningen är i 8T ett steg upp jämfört med 8 och vi finner nu en så kallad quadkamera med fyra sensorer/linser, att jämföra med tre i OnePlus 8.

Huvudkameran på 48 megapixlar är i grunden densamma som förut även om bländarvärdet numera lyder f/1,7 istället för 1,8, medan ultravidvinkelkameran på 16 megapixlar har fått ett bredare synfält på 123 grader, att jämföra med 116 grader i 8.

Vi finner vidare att makrokameran (närbildskameran) har vuxit från 2 megapixlar till 5 megapixlar och slutligen hittar vi en monokrom (svartvit) kamera på 2 megapixlar, en kamera som OnePlus 8 alltså helt saknar. För hjälp i dunkla förhållanden har OnePlus 8T fått en dubbel LED-blixt.

Kameramjukvaran

Exempelbilder
Notis: Alla bilder har tagits med kameramjukvaran i dess grundinställning för respektive telefon och med den för tillfället via OTA senast tillgängliga mjukvaran. I bilder där fokuspunkten spelar en avgörande roll, det vill säga främst vid närbildsfoto, har vi manuellt lagt fokusen där vi vill ha den med hjälp av pekfokusfunktionen. Då kameramjukvarorna är i sitt grund-/autoläge så har vi alltså låtit kameramjukvaran själv hantera saker som exponering, färgåtergivning och vitbalans utan någon som helst hjälp från oss.

Problem med exempelvis överexponering kan i många fall åtgärdas om man växlar till ett manuellt kameraläge och själv justerar exponering och dylikt, men detta är inte något vi gör i våra kameratest. Vi testar helt enkelt alltid, med undantag av manuell pekfokus i sällsynta fall, kamerans ”sikta och skjut”-duglighet. En erfaren fotograf kan i många fall manuellt kompensera för eventuella brister i kamerans autoläge och en testad telefonkamera kan alltså med en medveten och grundlig fotograf vara aningen bättre än vad som framgår i våra recensioner.

Dagsljusfoto
OnePlus 8T mot Google Pixel 4 XL







I vårt dagsljustest finner vi en väldigt jämn kamp dessa kameror emellan, även om de har två mycket olika sensorer och därtill påtagliga skillnader i hur kameramjukvaran justerar saker som vitbalans, HDR och kontrast.

Inte sällan uppvisar OnePlus 8T som förväntat en bättre detaljrikedom och skärpa då bilderna betraktas i fullstorlek. Detta torde inte förvåna någon då OnePlus 8T har en sensor på 48 megapixlar i quad bayer-konfiguration, medan Google kör vidare med en numera minst tre år gammal 12-megapixelsensor.

Även om 8T:s 48-megapixelsensor alltså används i quad bayer-läge, vilket innebär att kameran delar upp de 48 megapixlarna i fyra lika delar, det vill säga fyra mindre bilder om 12 megapixlar vardera, så innebär den här tekniken att fyra bilder kan tas samtidigt och sedan via kameramjukvaran slås samman till en och samma bild, vilket allt som oftast resulterar i en bild med bättre ljusdynamik och bättre skärpa och detalj. I OnePlus 8T:s fall leder det mycket riktigt till en bättre skärpa i många fall, men dessvärre har OnePlus inte riktigt lyckats lika bra med ljusdynamiken i alla lägen.

Vi ser en lite för ivrig vitbalans och gamma vilket leder till att bilder tagna med 8T kan se en smula urvattnade ut, med lite för mycket ljus och en lätt avsaknad av kontrast. Som nästan alltid är Googles telefoner bättre vad gäller HDR, ljushantering, naturliga färger och kontrast.

Vi ser vidare en kraftig kromatisk aberration i vissa bilder, såsom det andra bildparet uppifrån på trädets grenar mot den ljusa himlen, där den blå himlen ”spiller över” tämligen kraftigt på trädets mörka grenar, vilket i regel beror på ett optiskt brytningsfel.

Slutligen ser vi att OnePlus 8T inte lyckas lägga fokuspunkten helt korrekt då vi i det sista bildparet, på fjärilen, med manuell pekfokus väljer att fokusera mitt på den vänstra vingen. Resultatet blir en bild med bristande skärpa och detalj på just den punkten där vi manuellt försökte lägga fokus. I den här bilden lyckas dock 8T noterbart bättre än Pixel 4 XL vad gäller färg- och ljussättning.

Vår dagsljuskamp slutar med en liten men klar seger för Pixel 4 XL, trots en numera urgammal sensor. Googles ständigt förbättrade och uppdaterade kameramjukvara är för ”peka och skjut”-foto fortfarande med marginal den bästa på marknaden, enligt vår åsikt.

Bokeh
OnePlus 8T mot Google Pixel 4 XL

I vårt korta bokehtest ser vi exempel på två väldigt olika approacher till porträttfoto, där OnePlus 8T väljer en väldigt subtil bokeheffekt och där Google tvärtom vrider upp bokeheffekten till 11. Med Pixel 4 XL kan man dock i efterhand och med snudd på total frihet justera bokeheffekten till valfri styrka, medan man i OnePlus 8T inte ges den möjligheten.

OnePlus 8T har en lite bättre separation mellan förgrund och bakgrund, medan Googles sluga AI ibland inte riktigt lyckas med att skilja förgrundsobjektet, som skall vara skarpt, från bakgrunden, som skall vara oskarp. OnePlus 8T lyckas i just det här exemplet slutligen ganska dåligt med ljusdynamiken och bilden ser både kontrastlös och färglös ut.

Oavgjord rond – men plus i kanten för Pixel 4 XL då bokeh kan justeras i efterhand. Varför saknar OnePlus fortfarande detta?

2x zoom
OnePlus 8T mot Google Pixel 4 XL

Vårt zoomtest är en smula orättvist mot OnePlus 8T då 8T saknar optisk zoom. 8T erbjuder dock fortfarande en zoomnivå på 2x, utan att tvingas till digital uppskalning, genom att låta sensorn ta en bild med fulla 48 megapixlar, istället för 12 megapixlar i quad bayer-konfiguration, och sedan beskära bilden till 12 megapixlar. Detta brukar vi kalla sensorzoom och är en typ av ”äkta” zoom som är betydligt bättre än digital uppskalning.

Mot Pixel 4 XL:s optiska 2x-zoom räcker det dock inte till och vi ser mycket mer detalj och skärpa på avlägsna objekt, exempelvis husfasaden i bildens mittpunkt. Här vinner Pixel 4 XL med lätthet.

Makro (närbild)
OnePlus 8T mot Pixel 4 XL (3 cm avstånd) mot Pixel 4 XL (10 cm avstånd)


Pixel 4 XL saknar en makrolins och tillåter därmed inte fokuspunkter närmare än cirka 10 centimeter, vilket i princip omöjliggör makrofoto. 8T kan däremot komma så nära som 3 centimeter vilket i kombination med den nya och rejält förbättrade 5-megapixelsensorn gör att makrokameran faktiskt, till skillnad från företrädaren OnePlus 8 och dess 2 megapixlar, då allt stämmer kan producera riktigt bra bilder.

I bildserien ovan har vi fotograferat med både OnePlus 8T och Pixel 4 XL på 3 centimeters avstånd, de första två bilderna, och sedan en gång med Pixel 4 XL på cirka 10 centimeters avstånd, vilket är det närmaste avståndet på vilket huvudkameran kan hitta fokus.

Att OnePlus 8T vinner den här omgången med lätthet är ingen överdrift och få förväntade sig nog något annat, givet förutsättningarna. En bra makrokamera som OnePlus 8T bjuder på gör att vi genast känner mer inspiration att ge oss ut och fotografera djur, insekter och natur. En underskattad typ av fotografering.

Mörkerfoto, nattläge
OnePlus 8T mot Google Pixel 4 XL



I ovanstående delmoment har vi aktiverat telefonernas nattläge och låter därefter kameramjukvaran själv styra över alla parametrar, såsom slutartider och vitbalans.

I det första bildparet ser vi omedelbart att OnePlus 8T lyckats betydligt bättre än Googles Pixel 4 XL, med såväl mer ljus som bättre skärpa och detalj, även om färgåtergivningen går lite för mycket åt det varmt gula hållet. Klar seger för OnePlus 8T.

I det andra bildparet är situationen den rakt omvända; Google Pixel 4 XL lyckas bättre på samtliga punkter: färgåtergivning, ljusdynamik, skärpa och detalj. OnePlus 8T misslyckas kapitalt med i synnerhet färgåtergivningen med ett påtagligt ilsket gulstick. Klar seger för Pixel 4 XL. Oavgjort efter två ronder.

Mörkerfoto, lång slutartid
OnePlus 8T mot Google Pixel 4 XL



I det andra delmomentet i vårt mörkerfototest har vi manuellt aktiverat respektive telefons läge för utökad slutartid; i OnePlus 8T kallas detta ”lång exponering” och i Pixel 4 XL kallas det ”astrofoto”.

Då en längre slutartid aktiveras ser vi genast i det första bildparet att OnePlus mjukvara inte kan mäta sig med Googles. Färgåtergivningen går återigen åt ett varmt gult, lätt rött håll och vi ser såväl påtaglig grynighet som brist på skärpa. Google har filat på sitt astrofotoläge i över ett år nu, och det märks att OnePlus har lite att jobba på för att komma ikapp.

I det andra bildparet lyckas OnePlus 8T betydligt bättre än i det första. Vi ser fortfarande en påtaglig grynighet och viss oskärpa i fullstorlek, men bilden som sådan är fullt acceptabel givet de svåra ljusförhållandena. När slutartiden ökas ser vi tydligt att exempelvis löv som rör sig i vinden blir påtagligt oskarpa, något som gäller båda telefonerna. Google Pixel 4 XL går segrande ur även den här ronden tack vare bättre färger och bättre skärpa, men marginalen ned till 8T är inte jättestor.

Som nattkamera är OnePlus 8T som helhet bra, men inte riktigt lika bra som de bästa. För den breda majoriteten torde 8T vara bra nog, men de riktigt kräsna kanske bör söka på annat håll.

Som helhet, då både dag- och nattprestandan summeras, konstaterar vi att OnePlus 8T:s huvudkamera inte riktigt kan matcha Pixel 4 XL, men OnePlus bjuder samtidigt på såväl en ultravidvinkelkamera som en makrokamera, något som Pixel 4 XL saknar. 8T saknar förvisso optisk zoom, men 2x sensorzoom är ändå en skaplig ersättare.

OnePlus 8T bjuder som helhet utan tvekan på en mer komplett kameraupplevelse än Pixel 4 XL, men för huvudkameran specifikt går segern till Pixeln.

Batteritid

Batteritiden har under våra veckor med OnePlus 8T varit bra, på gränsen till utmärkt. Då vi jämför med OnePlus 8 så är det ett litet men tydligt steg framåt, vilket förklaras av ett 200 mAh större batteri på 4 500 mAh. Trots att OnePlus har ökat uppdateringsfrekvensen från 90 Hz i OnePlus 8 till 120 Hz i 8T har alltså batteritiden enligt våra erfarenheter ökat en smula.

Vi har sällan några problem att klara en hel dag på en laddning, men marginalen då vi går till sängs är inte riktigt så stor som i batterikungar som Moto G 5G Plus eller Xiaomi Poco X3. Vi ser i regel en batterinivå på runt 25–30 % då vi lägger oss i sängen och kopplar in laddaren.

På tal om laddaren så skickar OnePlus med en laddadapter på upp till smått galna 65 watt. Detta ger OnePlus 8T en oerhört snabb laddning så länge batterinivån är under cirka 75 %. OnePlus uppger att man kan ladda batteriet från tomt till fullt på bara 39 minuter.

Vi mäter i våra test upp en laddtid från 0 till 50 % på strax under 17 minuter (en procentenhet var 19:e sekund) och en laddning från helt tomt till helt fullt på 45 minuter. Inte riktigt så snabbt som OnePlus egna siffror men oerhört snabbt ändå.

I vårt syntetiska batteritest vilket ni ser i prestandagrafen ovan mäter vi upp en batteritid på 11 timmar och 58 minuter. I samma test mäter vi med företrädaren OnePlus 8 upp en batteritid på 11 timmar och 39 minuter. Mycket liten skillnad de tu emellan, men ändå en seger för OnePlus 8T trots en bildskärm med 33 % högre uppdateringsfrekvens. Det lite större batteriet gör skillnad.

Allt som allt är vi mycket nöjda md batteritiden i OnePlus 8T och i synnerhet den oerhört snabba laddningen. Dessvärre saknas det precis som i OnePlus 8 stöd för trådlös laddning, men detta är samtidigt att förvänta i den här tämligen hårt prispressade klassen av låt oss kalla det ”instegsflaggskepp” i prisklassen runt 6 000–8 000 kronor.

Syntetiska prestandatest

I våra syntetiska prestandatest använder vi oss i den här recensionen av GeekBench 5 för att mäta främst processorns och arbetsminnets kapacitet, samt 3DMark för att mäta främst grafikprestandan.

Det är inte ovanligt att en telefon med blygsam maxprestanda kan upplevas som mycket snabb och följsam tack vare en väloptimerad mjukvara, samtidigt som vissa telefoner med kraftfull hårdvara och hög syntetisk prestanda kan upplevas som allmänt tröga och ”laggiga” vid normalt användande på grund av en bristfälligt optimerad mjukvara.

OnePlus 8T är som i princip alla OnePlus-telefoner rasande snabb och tuggar med lätthet i sig precis allt vi kastar på den. Tunga spel, appinstallationer, systemuppdateringar, ansträngande multikörning av stora appar och ett frekvent växlande mellan appar går som en dans tack vare ett kraftfullt systemchipp, Snapdragon 865, i kombination med 8 eller 12 GB RAM.

Dessvärre finner vi, som vi nämner i mjukvarukapitlet, sporadiska och väldigt subtila mikrofrysningar i gränssnitt och appar, något som vi dock tror beror på optimeringsbrister i snudd på helt nya Android 11 snarare än ett problem i OnePlus 8T, då en rad telefoner som nyligen har uppdaterats till Android 11 uppvisar ett snarlikt beteende.

OnePlus 8T – Summering

Att summera OnePlus 8T är egentligen väldigt enkelt. Man tar kort sagt ett stycke mycket bra telefon från i våras, OnePlus 8, gör den bättre på en rad punkter, samtidigt som man sänker priset med strax under 700 kronor. Ta-daah.

Byggkvaliteten är fortsatt mycket hög och telefonen utstrålar till det yttre gedigen premiumklass på alla sätt och vis. Vi är dock inte helt nöjda med OnePlus val att för 8T ge telefonens bakstycke en högblank glasyta istället för den frostade glasytan som vi finner på OnePlus 8. Telefonen är en smula mer halkig och attraherar lite mer fingerkladd som resultat.

Knappar, passform och utformning är som förväntat av toppklass, och vi bjuds dessutom på stereohögtalare då högtalaren i fotänden kombineras med samtalshögtalaren ovan bildskärmen. Skall vi vara petiga så är samtalshögtalaren en aning ljudsvag vilket får som effekt att ena stereokanalen är ljudstarkare än den andra. Obalanserat. Vi finner inget officiellt stöd för vattenresistens, men precis som OnePlus Nord vet vi att 8T ändå är byggd för att klara av regn och vattenstänk – bara inte via en officiell IP-klassning.

Mjukvaran är direkt ur kartong uppgraderad till både Android 11 och OxygenOS 11 och vi finner att även om funktionaliteten är mycket snarlik OxygenOS 10 så har OnePlus gett gränssnittet en visuell uppdatering med lite mer färger och nya ikoner och nya grafiska element. OxygenOS 11 tar därmed ett visuellt kliv bort från Androids standardgränssnitt som de innan OxygenOS 11 har varit ganska trogna.

Vi finner dessvärre en del smärre prestandaproblem – samma problem som vi även har sett i Googles telefoner Pixel 4 XL och Pixel 4a då de uppdaterades till Android 11 – där gränssnittet inte flyter riktigt lika lätt och laggfritt som i Android 10. Det är mer regel än undantag då en ny Androidversion introduceras att en del optimeringsbrister introduceras, men lyckligtvis brukar de optimeras bort inom ett par månader.

Bildskärmen av AMOLED-typ är utmärkt; ljusstark, klara färger, bra betraktningsvinklar och svart svärta och med 120 Hz uppdateringsfrekvens ger den telefonen ett härligt flyt med undantag för ovan nämnda prestandaproblem. Upplösningen är förvisso ”bara” 1080p, men kompromisser måste göras då priset pressas och pixeltätheten är ändå hög nog för en god, ej utmärkt, skärpa.

Vi är mycket glada att se att OnePlus har valt bort en bildskärm med välvda långsidor som i företrädaren OnePlus 8 till förmån till en helt flat display i 8T, men vi vet att cirka 18 procent av Swedroids läsare föredrar välvda skärmar. En mindre trevlig visuell konsekvens av en flat display är att ramarna blir en dryg millimeter tjockare för vardera långsidan. Det ser helt enkelt inte riktigt lika läckert ut även om det är mer praktiskt.

Kameran har uppgraderats till en quadkamera, från en trippelkamera i 8, men skall sanningen fram så är den extra monokroma kameran på 2 megapixlar mest ett spel för galleriet för att låta OnePlus marknadsföra telefonen med en quadkamera.

Vad som däremot inte är ett spel för galleriet är ultravidvinkelkameran som numera är på utmärkta 123 grader, att jämföra med 116 grader i OnePlus 8. Huvudkameran är mycket kompetent men är med undantag av en mindre justering av bländaren oförändrad då vi jämfört med företrädaren, medan makrokameran har fått en välbehövlig knuff från 2 till 5 megapixlar och numera är tämligen kompetent.

Batteritiden har varit utmärkt och trots att bildskärmen har uppgraderats till 120 Hz, från 90 Hz i OnePlus 8, så finner vi att batteritiden är minst lika bra som i företrädaren, sannolikt snäppet bättre. Detta har gjorts möjligt tack vare ett större batteri (4 500 mAh kontra 4 300 mAh).

Laddning via den medföljande Warp Charge 65-laddaren är snudd på absurt snabb – 45 minuter från helt tomt till helt fullt, och från noll till 50 % på under 17 minuter. Wow. Dessvärre saknas stöd för trådlös laddning, men kanske var det att förvänta i en telefon med ett pris på från 6 499 kronor.

Som helhet finner vi att OnePlus 8T är snudd på oslagbar i prisklassen 6 000 till 8 000 kronor. Samsung har dock en mycket vass utmanare i form av Galaxy S20 FE (Fan Edition) och Google har en åtminstone på pappret lite mindre vass utmanare i Pixel 5, och det återstår att se om 8T kan behålla tronen hela året ut.

OnePlus 8T är i skrivande stund herre på täppan i sin klass och dessutom en vass kandidat till årets telefon 2020.

OnePlus 8T säljs i två versioner, en med 8 GB RAM och 128 GB lagringsutrymme för 6 499 kronor och en version med 12 GB RAM och 256 GB lagringsutrymme för 7 499 kronor. Den billigare av de två finns tillgänglig i färgerna Lunar Silver (silvergrå) och Aquamarine Green (blågrön) medan toppmodellen endast finns tillgänglig i Aquamarine Green.

OnePlus 8T

6 499 – 7 499 kr

8.8

Gränssnitt & mjukvara


9.5/10

Byggkvalitet & form


9.0/10

Skärm


8.0/10

Kamera


8.0/10

Prestanda


9.5/10

Batteritid & laddning


9.0/10

Styrkor

  • Mycket prisvärd
  • Bra bildskärm med 120 Hz
  • Bra huvud-, makro- och ultravidvinkelkamera
  • Utmärkt batteritid och ursnabb laddning
  • Hög byggkvalitet och bra material
  • Snabb och uppdaterad mjukvara (Android 11)

Svagheter

  • Saknar trådlös laddning
  • Saknar officiell vattenresistens
  • Ojämn ljudstyrka i stereohögtalarna
  • Sporadiskt och subtilt ”laggande” i gränssnittet
  • Högblankt glasbakstycke är halkigt och en fingeravtrycksmagnet
  • Gulstick i kamerabilder tagna i mörker


Test: Xiaomi Poco X3 NFC

Test: Xiaomi Poco X3 NFC

Att kalla kinesiska Xiaomi (uttalas ungefär ”tjao-mi”) en uppstickare som utmanar de mer etablerade tillverkarna är inte helt rättvist. Även om Xiaomi här i Europa är en tillverkare vars kunder främst är – eller åtminstone har varit – brinnande entusiaster, vågade privatimportörer och de allra mest prismedvetna så är Xiaomi ingalunda en uppstickare.

Med en säljvolym under 2019 på strax över 124 miljoner telefoner är Xiaomi volymmässigt den fjärde största telefontillverkaren i världen. En majoritet av alla sålda enheter har förvisso sålts på asiatiska marknader, främst hemma i Kina samt med stor framgång i Indien, och det är inte förrän på senare år som Xiaomi har börjat göra ett medvetet intåg på västerländska marknader. Genom MiStore.se har Xiaomi nyligen även gjort officiellt intåg på den svenska marknaden.

I den här recensionen fortsätter vi vår avhandling av mellanklasstelefoner – den klassen telefoner som vi finner allra mest intressant just nu – genom ett hårdtest av den extremt hårt prispressade X3 NFC, från Xiaomis dotterföretag Poco.

Poco X3 erbjuder gedigen mellanklasshårdvara till ett pris om blott 229 euro (motsvarande ungefär 2 400 kronor) och den såldes under en kort period i samband med lanseringen till och med rabatterad till 199 euro (2 100 kronor). Detta är ett pris så lågt att det egentligen skulle kunna kallas instegsklass snarare än mellanklass.

Oslagbart, eller för bra för att vara sant? Inte sällan finner vi att när något verkar vara för bra för att vara sant så är det ofta det, men då och då snubblar man över ett lysande undantag. Med den här recensionen ämnar vi försöka svara på den frågan.

Kartong


Poco X3 NFC levereras i en svart kartong med ett senapsgult tryck i form av texten ”POCO” och ”X3 NFC” på kartonglockets ovansida, något som också upprepas i mindre typsnitt på kartonglockets båda långsidor. Kartongen i sig är av imponerande hög kvalitet, åtminstone till det yttre, och utstrålar premium snarare än budget.

Då locket lyfts av möts vi för ovanlighetens skull inte av telefonen i ett eget fack allra högst upp, utan av ett mindre senapsgult etui med texten ”POCO” tryckt på ovansidan. Etuiet innehåller ett stift för SIM-släden, ett transparent mjukplastskal av osedvanligt hög kvalitet, återigen med texten ”POCO” diskret infällt i bakstyckets nedre halva. Det står oss genast klart att Xiaomi mycket medvetet pushar hårt för att varumärket skall synas på så många platser som möjligt.

Nedan det inre etuiet finner vi telefonen i sig, inuti en liten plastficka och därtill väl inslagen i skyddsplast på vilken en lista över telefonens mest framstående specifikationer listas. Vi finner vidare att telefonens skärm skyddas av ett förmonterat skärmskydd av plast. Detta är något som vi, trots att det innebär ett extra skyddslager, av hävd alltid avlägsnar nästan omedelbart då det förtar den fulla pekskärmsupplevelsen.

Nedan telefonen i sig finner vi kartongens övriga innehåll, bestående av en vit snabbladdare på upp till hela 33W och en vit USB-kabel på strax under metern.

Vi noterar att den fina kartongkvaliteten från kartongens yttre inte alls matchas av dess inre, där kvaliteten känns lite billigt pappig. Detta spelar dock förstås ingen direkt praktisk roll, utan det handlar mest om att kontrasten mellan hög yttre och låg inre kvalitet fick oss att haja till.

  • Xiaomi Poco X3 NFC (grå (”Shadow Gray”), 6/64 GB)
  • Laddadapter (vit, upp till 11V och 3A, 33W)
  • USB-kabel (USB Typ A till USB Typ C, vit, cirka 1 meter lång)
  • Transparent mjukplastskal
  • SIM-stift för utmatning av SIM-släden
  • Dokumentation (snabbstartguide, garantiinformation)

Som vanligt kan vi inte säga med säkerhet att kartongen beroende på återförsäljare är identisk med innehållet i vår kartong. Om kartongens innehåll är av stor vikt rekommenderar vi som alltid att ni kontaktar återförsäljaren innan ett eventuellt köp.

Hårdvara


Det allra första som slår oss då vi håller Poco X3 i handen är hur stor och tung den är. Det här är ingen smidig liten mellanklasstelefon, det är tvärtom med 215 gram den tyngsta mellanklasstelefonen vi har testat, och även en av de tyngsta candybartelefonerna rent generellt.

Även telefonens bredd (76,8 millimeter) och tjocklek (9,4 millimeter) förstärker intrycket av storlek och tyngd, medan höjden (165,3 millimeter) är en smula mer normal i relation till konkurrenterna.

Till skillnad från majoriteten av konkurrenterna i mellanklassen har Poco X3 till vår glädje fått en officiell vattenresistens, i form av en IP53-klassning. Detta är för all del en relativt blygsam vattenresistens som mest skyddar mot stänk och regn, men är mycket bättre än ingen klassning alls.

De stora måtten, i synnerhet tjockleken, och den höga vikten har åtminstone delvis sin förklaring i ett rejält tilltaget batteri om hela 5 160 mAh, att jämföra med 5 000 mAh i den näst tyngsta mellanklasstelefonen vi har testat, Moto G 5G Plus, eller 4 500 mAh i Samsungs Galaxy A71 som med en vikt av blott 179 gram känns som fjäderlätt i jämförelse. För att inte tala om Pixel 4a och dess 143 gram.

Telefonen är som snudd på alla mellanklasstelefoner på Androidmarknaden tillverkad av plast, med såväl en ram av plast och ett bakstycke av plast, medan fronten täcks av ett glas av typen Gorilla Glass 5.

I frontens överkant finner vi naturligtvis samtalshögtalaren, men här finner vi också något numera så ovanligt som en aviserings-LED. En av oss mycket uppskattad liten finess från förr som tydligt aviserar saker som missade samtal eller inkomna meddelanden även på avstånd, utan att telefonen behöver tända den betydligt mer strömhungriga LCD-skärmen för att avisera detsamma.

Plastbakstycket har precis som Galaxy A71 och Moto G 5G Plus fått en högblank ytbehandling för att få det att se ut och kännas som glas, men precis som dessa konkurrenter så känns det lite ”billigt” i handen, och därtill är telefonen tämligen halkig.

På bakstyckets nedre halva har Xiaomi infogat ”POCO” med ett stort men diskret typsnitt. Det är tydligt att de är väldigt måna om att det ännu ganska nya varumärket Poco skall marknadsföras och synas på så många platser som möjligt.

Xiaomi har lyckats bättre än Samsung och Motorola med att ge bakstycket lite mer rigiditet, mindre flex, då vi klämmer lätt på det, vilket vi definitivt uppskattar, och vi finner heller inte samma ihåliga ljud som i tidigare nämnda konkurrenter då vi knackar på bakstycket. I en jämförelse med OnePlus Nord, som är en av få mellanklasstelefoner på Androidmarknaden med ett glasbackstycke, räcker det dock inte långt vad premiumkänsla berör, men det går inte att ignorera skillnaden i pris heller.

Telefonens storlek och vikt till trots ligger den bra i handen, men då vi installerar det kvalitativa men tämligen tjocka medföljande transparenta mjukplastbakstycket blir telefonen genast snudd på för bred och tjock. Vi rekommenderar definitivt att tredjepartsskal av ”slim”-typ för den som är storlekskänslig.


Telefonens hårdvaruknappar, båda av plast, sitter båda på den högra långsidans övre halva, med volymknappen högst upp och strax nedan denne hittar vi strömknappen som även extraknäcker som fingeravtrycksläsare.

Volymknappen sticker ut lagom mycket från telefonens ram och bjuder på en tydlig klickkänsla och ett dugligt motstånd, medan strömknappen däremot är försänkt i ramen och bjuder på ett i vårt tycke för lätt klickmotstånd. Vid åtskilliga tillfällen har vi råkat trycka in strömknappen och stänga av skärmen när allt vi avsåg göra var att logga in i vår bankapp, bekräfta ett köp på Play-butiken eller lägga en beställning i vår apoteksapp.


På den vänstra långsidan finner vi endast, och långt upp på den övre halvan, SIM-kortsläden (Dual SIM, nano) i vilken det även finns en plats för microSD-kort för den som behöver mer lagringsutrymme. I fotänden återfinns USB Typ C-porten i mitten, omgiven av en 3,5 millimeterport till vänster och samtalsmikrofonen samt den fotändeplacerade högtalaren till höger.

På tal om högtalare så har Poco X3 till vår glädje och precis som Pixel 4a även en sekundär högtalare inbäddad med samtalshögtalaren ovan bildskärmen, för stereoljud. Detta är ovanligt i mellanklassmarknaden, och en fin bonus.


I telefonens huvudände, till vänster, hittar vi en IR-sändare så att telefonen kan användas som fjärrkontroll för IR-apparater, något som numera är mycket ovanligt. Strax till höger om denne hittar vi en sekundär mikrofon och några centimeter ytterligare till höger en tredje mikrofon.

På telefonens bakstycke finner vi slutligen, centrerad strax nedan huvudänden, en trendriktig så kallad quad-kamera med fyra kameralinser som alla har en egen specialitet; huvudkamera, makro, ultravidvinkel och djupmätning. Kameraknölen är rejält tilltagen och sticker ut inte mindre än 2 millimeter från bakstycket. Mer om kameran i kamerakapitlet.

Specifikationer

Specifikationer Poco X3
Releasedatum Hösten 2020
Processor 2,3GHz octa-core
Plattform Qualcomm Snapdragon 732G
Grafikkrets Adreno 618
RAM-minne 6GB
Inbyggt minne 64GB/128GB / plats för minneskort
Skärm 6,67″ / FHD+ – 1080×2400 pixlar / 395PPI
Skärmtyp LCD / 20:9 / 107,41 cm&sup2 / ~84,6% av fronten
Kamera 64MP / f1,9, 1/1,73″, 0,8µm, PDAF / 13MP supervidvinkel / 2MP makro / 2MP djup
Främre kamera 20MP
Vikt 215g
Höjd, bredd, djup 165,3 x 76,8 x 9,4mm
Batteri 5160mAh
Kommunikation USB-C, Bluetooth 5.1, IR-sändare, Wi-Fi 802.11 a/b/g/n/ac, dual-band, Wi-Fi Direct
Sensorer GPS+GLONASS+Galileo, accelerometer, gyro, magnetometer, närhetssensor, fingeravtrycksläsare
FM-radio / NFC Ja / Ja
Tal / standbytid
Nätverk Fyrbands GSM / HSDPA / LTE
IP-klassning IP53
Övrig info 3,5mm-jack. Hybrid-SIM-plats. Polykarbonat-chassi.
Mer info Mer info om Poco X3 på Androidenheter.se

Storleksjämförelse

Bildskärm


Bildskärmen är av LCD-typ och mäter 6,67 tum på diagonalen. Upplösningen är 2 400 x 1 080 pixlar (20:9) med en uppdateringsfrekvens på fina 120 Hz och en pixeltäthet på hyggliga 395 PPI. Pixeltätheten i kombination med LCD-skärmens RGB-matris resulterar i bra skärpa.

Vi har de senaste åren blivit bortskämda med utmärkta OLED-skärmar, även i mellanklasstelefoner, och vi finner det därför lite tråkigt att Xiaomi i Poco X3 har valt en LCD-skärm vilka av hävd dras med en del betydande brister, men samtidigt måste man ha förståelse för att det här är en telefon med en prislapp på motsvarande 2 400 kronor (229 euro) och kostnadskompromisser är oundvikliga.

Bildskärmens stora trumfkort är utan tvekan att den har en uppdateringsfrekvens om hela 120 Hz, något som man annars endast ser i övre mellanklasstelefoner eller i flaggskeppstelefoner. Mycket bra. Allt som oftast gör den höga uppdateringsfrekvensen att gränssnittet upplevs vara mycket flytande och följsamt. Telefonen blir i sig inte snabbare, men den känns snabbare.

Allmänt ojämn bakgrundsbelysning utmed kanter och i synnerhet runtom kamerahålet.

Dessvärre för Poco X3 går det vad bildskärmen berör utför en del efter uppdateringsfrekvensen och den fina skärpan. Färgåtergivningen är förvisso skaplig, utan att imponera, men betraktningsvinklarna är svaga och vi finner liksom i Moto G 5G Plus en påtaglig ”skuggeffekt” utmed skärmens ytterkanter men i synnerhet runt hålstanskameran, något som blir än mer tydligt ur allt annat än räta betraktningsvinklar.

Den maximala ljusstyrkan är godkänd men långt ifrån lika bra som exempelvis Pixel 4a eller OnePlus Nord. I fullt dagsljus en solig dag (i skugga) är läsbarheten medioker på sin höjd. För blott ett par år sedan hade detta varit en skapligt ljusstark skärm, men mycket har hänt de senaste åren och numera är även många mellanklasstelefoners skärmar betydligt ljusstarkare.

Bildskärmens med marginal enskilt största brist är en kraftig så kallad ghosting, en långsam svarstid från svart till vitt till svart igen. Detta resulterar i att exempelvis text på skärmen blir kontrastlös och utsmetad då man skrollar, till och med vid långsam skrollning. Vi har inte sett en så här påtaglig ghosting på år och dar.

Effekten förstärks olyckligtvis av bildskärmens stora trumfkort, den höga uppdateringsfrekvensen om 120 Hz, som är inställd som standard. Sänker vi till 60 Hz (görs enkelt via telefonens displayinställningar) så försvinner en hel del av ghostingen, men det sker alltså på bekostnad av att telefonens skärm inte längre kan bjuda på samma fina flyt. Ur askan i elden.

Vad man väljer är förstås helt individuellt, men följsamheten som 120 Hz bjuder på gör att vi på redaktionen väljer att stå ut med ghostingen för att få flytet.

Pekskärmen är oerhört responsiv till stor del tack vare en samplingsfrekvens om hela 240 Hz. Detta innebär att pekskärmen läser av alla våra pek, svep och gester hela 240 gånger per sekund och allt som oftast kan reagera snudd på omedelbart på alla våra kommandon. Mycket bra.

Vidare är pekskärmen ytterst precis och pålitlig och tack vare att Poco X3 har fått en flat display så finner vi inga problem med bristande känslighet utmed pekskärmens yttersta långsidor. Nämnas bör att bildskärmen skyddas av ett lager Gorilla Glass 5.

Den utmärkta pekskärmen kan dessvärre inte rädda totalintrycket av Poco X3:s skärm, utan den ojämna bakgrundsbelysningen, de bristande betraktningsvinklarna och den påtagliga ghostingen drar ned betyget till nätt och jämnt godkänt, men då vi påminner oss själva om den fantastiskt låga prislappen så är det ändå svårt att på allvar vara missnöjd.

Upplåsningsmetoder


Precis som de allra flesta telefonerna på marknaden bjuder Poco X3 på ansiktsupplåsning och fingeravtrycksverifikation, utöver de numera självklara metoderna PIN, lösenord och mönsterinmatning.

Ansiktsupplåsningen bygger som nästan alltid (med iPhone och Google Pixel 4-duon som undantag) på frontkameran som kort sagt jämför ditt ansikte med en tidigare tagen bild på ansiktet, lagrad i telefonen.

Metoden som sådan fungerar skapligt men är, då den bygger på en tvådimensionell bild, känslig för vinklar och ändringar i ansiktet, exempelvis skäggväxt eller solglasögon. Tekniken är vidare mycket känslig för bristande ljus, då frontkameran helt enkelt inte kan ”se” tillräckligt bra i mörker för att kunna jämföra ditt ansikte med den programmerade bilden.

I Poco X3 fungerar det hela vid praktiskt användande hjälpligt, men inte lika bra som i vissa konkurrerande telefoner. Inte minst finner vi att vinkeln och avståndet telefonen hålls är av stor vikt. När man väl har lärt sig hur man skall hålla telefonen är upplåsningen dock mycket snabb och smärtfri. Så länge ljuset är bra. I mörker slutar metoden fungera i princip helt och hållet, precis som i konkurrenterna.

Fingeravtrycksläsaren är av ”gammaldags” kapacitiv typ och är infogad i strömknappen på telefonens högra långsida. Även om det numera är en lite föråldrad teknik så fungerar kapacitiva fingeravtrycksläsare i regel mycket bättre än alla i dagsläget konkurrerande metoder; säkrare, snabbare och mer pålitligt.

Då strömknappen i Poco X3 är mycket långsmal innebär det att inläsningsytan är kraftigt krympt jämfört med de större och mer traditionella runda eller fyrkantiga fingeravtrycksläsarna på telefonens baksida eller front, och detta får ett par konsekvenser för Poco X3.

Först tar inprogrammeringen av fingeravtrycket mycket längre tid då avläsningsytan är tämligen liten och man tvingas flytta fingret minst ett 20-tal gånger innan hela fingeravtrycket är inläst. Efter att fingeravtrycket väl är inläst fungerar det allt som oftast så bra som vi förväntar oss av kapacitiva läsare, men då och då misslyckas inläsningen och vi tvingas försöka igen.

Vidare finner vi en fördröjning från stunden vi lägger fingret på läsaren då telefonen är i standby med avstängd skärm till dess att vi är inne på hemskärmen. Vi vet att verifikationen i sig är snudd på omedelbar, detta ser vi tydligt då fingeravtrycksläsaren används för att verifiera t.ex. en banköverföring, så fördröjningen från avstängd skärm till hemskärm är alltså en fråga om mjukvaruoptimering. Vi gissar att Xiaomi kommer fila på detta i kommande uppdateringar. Poco X3 är trots allt en väldigt ny telefon och optimeringar är alltid nödvändiga efter lansering.

Allt som allt ger vi Poco X3 ett godkänt betyg för dess upplåsningsmetoder, inte minst då prislappen vägs in.

Trådlöst och ljud


Via såväl mobila nätverk (stöd för Dual SIM, Dual Standby) som via Wi-Fi presterar Poco X3 precis som förväntat och helt i nivå med konkurrenterna. Poco X3 saknar precis som Pixel 4a stöd för 5G, men vi känner inte att detta är ett speciellt stort problem i dagsläget, då 5G ännu inte är särskilt väl utbyggt eller ens mycket snabbare än 4G/LTE i många fall och platser, men visst hade det varit fint som en slags framtidssäkring.

Maxhastigheterna via 4G/LTE på vår plats motsvarar helt och hållet vad vårt lokala mobilnät mäktar med och vi mäter upp exakt samma maxhastigheter, 121 Mbit/s ned och 32 Mbit/s upp, i Poco X3 som vi gör i Pixel 4a och Samsung Galaxy S10 Plus. OnePlus Nord når på samma plats med 5G en maxhastighet på 138 Mbit/s ned och 37 Mbit/s upp. Latensen är i båda fallen strax över 20ms. Väldigt liten praktisk skillnad, åtminstone där vi befinner oss.

Ljudet vid telefonsamtal, i vår ände, är fylligt och med en mycket god maxvolym, men samtidigt är det en smula burkigt. Motparten har dock mycket stora problem att höra oss, i synnerhet då telefonsamtalet sker med högtalarfunktionen aktiv.

Gång på gång på gång låter motparten oss veta att de helt enkelt inte hör oss tydligt. Problemet blir lite mindre påtagligt med telefonen mot örat på traditionellt vis, men även då är det ett problem. Med ett headset inkopplat via 3,5 mm-porten eller via Bluetooth försvinner problemet helt och hållet, och vi konstaterar därmed att det tycks vara ett problem med samtalsmikrofonerna.

Huruvida detta är ett problem unikt för vårt exemplar eller om det är mer omfattande än så kan vi inte svara på, men det är ett allvarligt problem då en telefon på ett tillfredsställande vis inte kan användas som just en telefon. Vi kan inte göra annat än att betygsätta telefonen som den levereras, men vi avser reklamera vårt köp och återkommer med en uppdatering om/när vi får ett nytt exemplar av Xiaomi.

De interna högtalarna, två till antalet i en stereokonfiguration, finner vi dels i fotänden och dels i samtalshögtalaren ovan telefonens skärm. Vi är mycket glada att se att en så pass billig telefon har fått stöd för stereohögtalare. Majoriteten av alla mellanklasstelefoner saknar detta.

Poängteras bör att stereo i telefonhögtalare ingalunda innebär någon större stereoupplevelse, men att ha två högtalare har en rad fördelar, såsom att det är mycket mindre risk att båda högtalarna täcks över så att man missar ett inkommande samtal eller meddelande, eller att det innebär en mycket bättre upplevelse exempelvis då man ser på videoklipp.

Ljudet är fylligt och har en imponerande maxvolym om hela 86 decibel mätt 40 cm från högtalaren i fotänden, men dessvärre är högtalaren i huvudänden svagare och mäktar endast med 82 decibel på samma avstånd.

86 decibel är inte riktigt i nivå med de allra ljudligaste konkurrenterna, men ändå ett bra resultat. En smula burkighet drar ned betyget lite, men det kanske största problemet är påtagliga vibrationer i telefonens bakstycke då man skruvar upp volymen till runt 50 % eller mer.

Vibrationerna är så påtagliga att det faktiskt blir distraherande att hålla telefonen vid exempelvis videotittande. Är vi petiga? Ja, kanske, men det är likväl något som stör och som måste nämnas då vi vet att många av er finner vibrationer enerverande.

Mjukvara, användande och upplevd prestanda











Mjukvaran bygger på Android 10 med Xiaomis egenutvecklade gränssnitt MIUI ovanpå. MIUI har hunnit nå versionsnummer 12.0.2 och är ett numera mycket väletablerat gränssnitt med många användare och fans.

En genomgående trend i MIUI genom åren har varit att det är ett av de mest modifierade Androidgränssnitten som existerar och den som är van vid en mer traditionell tolkning av Android eller till och med Android i grundutförande kan uppleva en del frustrationer med MIUI till en början.

Xiaomi har nästan helt och hållet ändrat utseende, inställningar och menylayouter i många delar av gränssnittet, och det kan ta någon vecka eller två för en helt ny användare att vänja sig samt hitta och förstå alla funktioner. Inställningar som exempelvis i snudd på alla andra Androidtelefoner ligger under bildskärmsinställningarna kan i MIUI istället ligga under låsskärmsinställningarna, eller under ”Ytterligare inställningar”, och därtill omdöpt så att sökfunktionen inte alltid är till hjälp.

Vi finner dock att Xiaomi i Poco X3 direkt ur kartong har valt att hålla igen en hel del vad gäller omfattningen av ändringarna i gränssnittet och Poco X3 känns därmed lite mer som en hybrid mellan Android i mer traditionell tolkning, som i Samsungs eller OnePlus telefoner, och Xiaomis flaggskeppstelefoner med väldigt omfattande modifieringar.

Vi uppskattar det här hybridgränssnittet och tror att Xiaomi har gjort rätt i att direkt ur kartong tona ned MIUI en smula för att inte skrämma bort nya kunder i västerländska länder. Med Poco X3 kan de locka in nya kunder och göra dem bekanta med en slags lightversion av MIUI för att sedan framöver förhoppningsvis locka dem att köpa en dyrare Xiaomi-telefon med den fulla versionen av MIUI.

Exempel på delar av gränssnittet i Poco X3 som i MIUI 12 har lämnats orört eller endast modifierats lätt i relation till MIUI 12 i fullversion är telefonappen, som i Poco X3 är Androids standardapp.

Vi ser även en mycket bantad version av aviseringsmenyn och menyn för snabbgenvägar, vilka i fullversionen av MIUI 12 är kraftigt modifierad men i Poco X3 funktionsmässigt och layoutmässigt är uppskattningsvis 90 % identisk med Android i grundutförande.

Den som vill prova på den fulla MIUI-versionen av snabbgenvägsmenyn, av Xiaomi kallad ”nya Kontrollcentret”, kan manuellt aktivera detta i telefonens inställningar, men vi finner att telefonen ibland känns en smula trög och överbelastad då MIUIs nya kontrollcenter används.

Vidare noterar vi en del bantade grafiska övergångar och effekter, sannolikt för att skona mellanklasschippet Snapdragon 732G från alltför tung belastning och för att göra att telefonen känns rapp och följsam. Vilket den också gör. Xiaomi har lyckats mycket bra med optimeringen i sitt eget gränssnitt och i kombination med bildskärmens 120 Hz känns telefonen allt som oftast lika rapp som konkurrenterna i mellanklassen, som OnePlus Nord och Samsung Galaxy A71.

Överlag är det en trevlig användarupplevelse att använda Poco X3, även om det kan krävas en viss inlärningsperiod för den som aldrig har använt en MIUI-telefon förut. Prestandan är god i de allra flesta apparna, men vi finner en del påtaglig lagg i vissa appar, som exempelvis Play-butiken i vilken mikrofrysningar och mycket låg bildfrekvens är regel snarare än undantag.

Vi skriver i stycket ovan att det är en överlag trevlig användarupplevelse då det tyvärr inte har varit en helt problemfri testperiod, utan Poco X3 har utöver lagg i vissa appar även uppvisat fler småbuggar, problem och större appinkompatibilitet än någon annan telefon vi har testat på mycket länge.

Bugg i aviseringsfältet där samma innehåll, inklusive klockan, visas dubbelt och förskjutet ovanpå varandra.

Problemen är i sig inte av en större eller mer omfattande art, men vi har sett buggar som har gjort aviseringar i systemfältet (längst upp i bildskärm, där klockan återfinns) snudd på oläsbart under korta stunder då samma innehåll har visats dubbelt, ovanpå varandra men förskjutet. Se bild ovan för exempel.

Vi har vidare stött på enstaka appar som inte fungerar trots att de fungerar som tänkt på alla andra dagsaktuella telefoner vi har testat, widgetar som kan installeras men inte kan infogas på hemskärmen och enstaka appar (Play-butiken, exempelvis) som vid en handfull tillfällen helt sonika plötsligt har slocknat och skickat oss tillbaka till hemskärmen, trots att ingen uppdatering av appen i fråga har skett.


Ett annat ringa problem är att det på telefonens låsskärm står ”Ingen tjänst”, som i att telefonen inte är ansluten till en mobiloperatör, trots att den de facto är det, om SIM-kortplats 2 används. Problemet i sig är som sagt av mindre vikt, det påverkar inte på något vis funktionaliteten och det försvinner om man byter SIM-kortplats, utan det är bara ytterligare en i raden av små buggar och problem som telefonen i dagsläget har.


Vidare har vi haft problem med att Notifikationsmärken (de små aviseringarna i hörnet på en appikon, för att avisera om nya händelser/meddelanden) inte kan inaktiveras för alla appar. Trots att funktionen klart och tydligt är avstängd under Notifikationer -> Notifikationsmärken fortsätter aviseringarna, även efter flertalet omstarter av telefonen, för vissa (men inte alla) appar.

Poco X3 är en helt ny telefon och en del problem är att förvänta – inte ens Google lyckas undvika buggar på sina egna telefoner med sitt eget operativsystem – och vi hoppas och tror att Xiaomi kommer fixa majoriteten av dessa problem och buggar under kommande månader.

Många som idag köper en Xiaomi-telefon, i synnerhet eldsjälarna på västerländska marknader, köper den med avsikten att installera en så kallad ”custom-ROM”, en installation av MIUI som är modifierad av utvecklare som älskar gränssnittet och den prisvärda hårdvaran men som vill forma sin telefon efter eget tycke och smak, och i sådana modifierade versioner av MIUI kan buggarna vi talar om här mycket väl redan vara åtgärdade.

Slutligen finner vi att det kanske mest omdebatterade ”problemet” med MIUI, den i många systemappar inbäddade reklamen, i Poco X3 har kapats rejält jämfört med exempelvis systertelefonen Xiaomi Mi 9. Vi finner dock direkt ur kartong ett dussintal förinstallerade spel och andra onödiga appar, men dessa kan lyckligtvis avinstalleras utan problem.

I Mi 9 möts man i MIUI 12 direkt ur kartong av reklam varje gång en app installeras via Play-butiken, men i Poco X3 – åtminstone i vårt butiksexemplar (vi köpte telefonen utan inblandning från Xiaomi) – är detta alltså inte fallet.

Däremot finner vi reklam i vissa MIUI-appar, såsom videospelaren MI Video och appen Säkerhet. Vi använder dock aldrig dessa appar, men man kan om man så önskar djupt i inställningarna själv inaktivera reklamen. Xiaomi har dock inte gjort det helt lätt att hitta rätt inställningar för detta då de av naturliga skäl vill att så många som möjligt skall lämna annonserna aktiva.

I många asiatiska marknader är det vanligt förekommande med den här typen av reklam inbäddad i systemappar och gränssnitt då det gör det möjligt för tillverkaren att sälja telefonerna till ett markant lägre pris, vilket är viktigt i fattigare länder, och vi anser att det trots allt är ett rättvist utbyte.

I västerländska länder och från de här mer etablerade tillverkarna är den typen av reklam minst sagt oerhört ovanlig, och det hela lär utan tvivel reta många konsumenter av rena principskäl – även om reklamen kan stängas av, eller elimineras helt i form av en custom-ROM.


Noteras bör att även om annonserna kan stängas av manuellt så kommer de efter 90 dagar automatiskt aktiveras igen, varpå man tvingas stänga av dem manuellt igen.

Reklamen till trots, och trots buggarna och problemen, är det svårt att inte tycka om MIUI. De har tolkat Android på ett helt annat vis än vad vi är vana vid och det känns uppfriskande, även om det periodvis kan vara lite förvirrande, i synnerhet för en ovan användare. Gränssnittet är snyggt och de grafiska effekterna väldigt iögonfallande, utan att nödvändigtvis kännas som ”bloat”.

Huruvida just du tycker om gränssnittet eller inte kan vi av naturliga skäl inte svara på, men vi känner att det är värt att åtminstone testa, om inte annat så för att bara få upp ögonen för en helt annan tolkning än den traditionella. Omväxling förnöjer.

Urval av inställningar och menyer



















Kameran


Precis som trenden år 2020 påbjuder så har även Poco X3 fått en så kallad quad-kamera, det vill säga inte mindre än fyra kameror på bakstycket.

De fyra består av huvudkameran på 64 megapixlar med en bländaröppning på f/1.9 och en sensorstorlek om 1/1,73 tum med en pixelstorlek på 0,8 mikrometer och stöd för fasdetekterande autofokus (PDAF), men ingen optisk bildstabilisering. En ultravidvinkelkamera på 13 megapixlar med en bländare på f/2,2 och ett synfält på 119 grader och sensorpixlar på 1,0 mikrometer. En makrokamera (närbildskamera) på 2 megapixlar. En djupmätande kamera på 2 megapixlar.

Även om detta på pappret mycket riktigt innebär att Poco X3 har en quad-kamera så är de två senare, makrokameran och djupkameran, snudd på endast där som ett spel för galleriet, för att telefonen skall kunna marknadsföras med en ack så populär quad-kamera. De är, kort sagt, usla. På gränsen till obrukbara.

Exempelbilder
Notis: Alla bilder har tagits med kameramjukvaran i dess grundinställning för respektive telefon och med den för tillfället via OTA senast tillgängliga mjukvaran. I bilder där fokuspunkten spelar en avgörande roll, det vill säga främst vid närbildsfoto, har vi manuellt lagt fokusen där vi vill ha den med hjälp av pekfokusfunktionen. Då kameramjukvarorna är i sitt grund-/autoläge så har vi alltså låtit kameramjukvaran själv hantera saker som exponering, färgåtergivning och vitbalans utan någon som helst hjälp från oss.

Problem med exempelvis överexponering kan i många fall åtgärdas om man växlar till ett manuellt kameraläge och själv justerar exponering och dylikt, men detta är inte något vi gör i våra kameratest. Vi testar helt enkelt alltid, med undantag av manuell pekfokus i sällsynta fall, kamerans ”sikta och skjut”-duglighet. En erfaren fotograf kan i många fall manuellt kompensera för eventuella brister i kamerans autoläge och en testad telefonkamera kan alltså med en medveten och grundlig fotograf vara aningen bättre än vad som framgår i våra recensioner.

Dagsljusfoto
Xiaomi Poco X3 NFC mot Google Pixel 4a





I dagsljus presterar Poco X3 mycket väl, i synnerhet med telefonens låga pris i åtanke. Vi finner en hög detaljrikedom, bra skärpa och relativt god färgåtergivning. Först då vi zoomar in bilden till fullstorlek ser vi en lätt fördel till Pixel 4a vad gäller skärpa och detaljrikedom.

Den för Poco X3 kanske största svagheten vid foto i dagsljus, då vi jämför med Pixel 4a:s flaggskeppskamera, är att mjukvaran inte lyckas hantera svåra ljuskontraster lika bra som Pixeln.

Tydliga exempel på detta ser vi i bilderna på trädets grenar mot en ljus himmel i det första där grenarna framstår som nästan helt svarta och utan detalj och textur i bilderna tagna med Poco X3, medan Pixel 4a istället lyckas fånga både den ljusa bakgrunden utan överexponering samt en hel del detalj på grenarna. Vi ser ytterligare exempel på detta i det sista bildparet, men inte lika påtagligt.

I det andra bildparet använde vi kamerornas pekfokus för att manuellt lägga fokuspunkten mitt på prydnadsfjärilens högra vinge. Då bilderna betraktas i fullstorlek ser vi att Poco X3 inte misslyckades att hitta fokus, medan Pixel 4a å sin sida lyckades markant bättre, men inte perfekt.

Seger för Pixen 4a i kameratestet i dagsljus, men Poco X3 uppvisar ändå en väldigt kompetent kamera som står sig väl mot de allra flesta telefonkamerorna i mellanklassen.

Bokeh
Xiaomi Poco X3 NFC mot Google Pixel 4a

I bokehtestet, även kallat porträttläget, där telefonen på artificiell väg ger sig på konststycket att separera förgrund (huvudmotivet) från bakgrund, ser vi två väldigt olika tolkningar av bokeh. Poco X3 bjuder i grundinställningen på en mycket blygsam bokeheffekt medan Pixel 4a i vanlig ordning drar till med en mycket kraftig bakgrundsoskärpa.

Vilket man föredrar är så klart en smaksak, men båda telefonerna låter användaren, efter att bilden har tagits, att justera hur mycket bakgrundsoskärpa man vill ha. Googles lösning tillåter dock i maxläget en mycket större oskärpa än Poco X3.

Även om separation av förgrund och bakgrund är mycket bra i båda telefonerna ger vi Pixel 4a ett litet försprång, men vi ser samtidigt att båda har en och annan brist då bilderna detaljstuderas i fullstorlek. Poco X3 bjuder i bokehläget på en lite bättre skärpa och detaljrikedom än Pixel 4a, och allt som allt slutar bohektestet i en oavgjord rond.

Mörkerfoto
Xiaomi Poco X3 NFC mot Google Pixel 4a









I vårt mörkertest står det genast klart att Poco X3 inte har skugga av en chans mot den utmärkta kameran i Pixel 4a. Detta är inte något som lär förvåna speciellt många givet att Pixel 4a, trots sin relativt låga prislapp, har fått en huvudkamera av flaggskeppsklass.

I bild efter bild, med nattläget aktiverat för båda telefonerna, halkar Poco X3 långt, långt efter Pixeln. Dels ser vi en bristande förmåga att lyfta fram ljus och färger men framför allt är det kanske den bristande detaljrikedomen som skiljer de två kamerorna åt. Aktiveras därtill Pixel 4a:s astrofotoläge så blir skillnaden ännu större.

Vi finner under vårt mörkertest även att Poco X3 ibland uppvisar betydande problem med att hitta en skarp fokuspunkt med resultat att uppskattningsvis var tredje bild vi tog under mörkertestet resulterade i en snudd på obrukbar bild. Vi har i galleriet ovan valt ut de bästa bilderna från respektive motiv.

Dessvärre lyckas Poco X3 inte upprepa sin goda insats från dagsljustestet här ovan, utan faller långt efter Pixel 4a. Vi hoppas att Xiaomi med kommande uppdateringar av kameramjukvaran kan putsa på mörkerprestandan och göra Poco X3:s kamera åtminstone lite mer dräglig att använda när mörkret faller på.

Batteritid

Med ett batteri på hela 5 160 mAh i kombination med Qualcomms strömsnåla 8 nm-chipp Snapdragon 732G har batteritiden i Poco X3, trots en inte helt strömsnål bildskärm av LCD-typ med hela 120 Hz uppdateringsfrekvens, visat sig vara mycket god. Motorola Moto G 5G Plus var innan det här testet ohotad som batterikungen av mellanklassen, men med Poco X3 har den fått en mycket vass utmanare.

Vi skall inte gå så långt som att säga att vi upplever att Poco X3 slår Moto G 5G Plus vid verkligt, normalt användande, men den är tvivelsutan lika bra. Vi har inga som helst problem att klara en hel dag av medelhårt användande med god marginal, och vi har därtill nog med batteri kvar för att klara oss en god bit in på nästa dag.

Om vi medvetet drar ner skärmens ljusstyrka och sänker frekvensen till 60 Hz är två dagars användning på en laddning görbart och för lättare användare är två dagar sannolikt snarare regel än undantag. Mycket bra.

I vårt syntetiska batteritest, genom appen PCMark 2.0, mäter vi upp en tid på 12 timmar och 5 minuter. Detta är nästan en hel timme sämre än Moto G 5G Plus som lyckades nå exakt 13 timmar och sannolikt en konsekvens av att Poco X3:s grundinställning för bildskärmens uppdateringsfrekvens är 120 Hz, att jämföra med 90 Hz för Moton.

Även om Poco X3 med marginal får se sig slagen av Moton så är över 12 timmar fortfarande ett mycket bra resultat som placerar Poco X3 på en fjärdeplats i vår lista, strax efter Pixel 4a. Noteras bör dock att Pixel 4a presterade oväntat bra i det här syntetiska testet och vi upplevde inte att batteritiden var riktigt så bra vid verkligt användande. Poco X3:s batteritid är vid verkligt användande noterbart bättre än Pixel 4a, enligt vår mening.

Laddtiden via den i kartongen medföljande snabbladdaren på fina 33W går snabbt, men inte så snabbt som vi hade förväntat oss baserat på laddarens 33W. Vi mäter upp en laddtid på 87 minuter från helt tomt till helt fullt vilket är långt efter de bästa men ändå snabbt nog för de flesta. I synnerhet går laddning från tomt till cirka 75 % i vanlig ordning numera rasande snabbt och om man bara behöver fylla på batteriet med ett 20-tal procentenheter för att klara dagen ut så behövs sällan mer än en tiominutersladdning.

Allt som allt är batteritid och laddning mycket bra i Poco X3 och vi tvivlar på att ni blir besvikna om ni slår till. Vanligtvis avslutar vi med minuspoäng för telefoner som saknar trådlös laddning, men i den här prisklassen vore det nästan arrogant att överhuvudtaget förvänta sig trådlös laddning.

Syntetiska prestandatest

Det är inte ovanligt att en telefon med blygsam maxprestanda kan upplevas som mycket snabb och följsam tack vare en väloptimerad mjukvara, samtidigt som vissa telefoner med kraftfull hårdvara och hög syntetisk prestanda kan upplevas som allmänt tröga och ”laggiga” vid normalt användande på grund av en bristfälligt optimerad mjukvara.

I handen upplevs Poco X3 som relativt rapp och responsiv, och skärmfrekvensen på 120 Hz bidrar till en följsam upplevelse, men det är samtidigt tydligt att Xiaomi har en hel del att jobba med vad gäller optimeringen då kortare frysningar, frekvent lagg i vissa appar och en och annan systemlåsning på några sekunder inte är sällsynt. vi talar mer ingående om detta, samt buggar och problem, i mjukvarukapitlet längre upp i recensionen.

Vi har noterat en påtaglig värmeutveckling från telefonen även vis mellanhårt användande, exempelvis enklare spel och navigering via Google Maps. Vid hårt användande blir telefonen ibland så varm att det blir snudd på obehagligt att hålla den i handen.

Förstå oss rätt nu, telefonen blir ingalunda så varm att man bränner sig, utan det handlar mer om värme som gör att man börjar fundera på om batteriet eller andra komponenter kan ta skada och värme på en helt annan nivå än konkurrenter som OnePlus Nord, Pixel 4a och Samsung Galaxy A71.

Värmen till trots så finner vi att Poco X3 utan problem klarar av att driva alla spel vi kastar på den, även mer avancerade 3D-spel om än med lite mer blygsamma grafikinställningar. Sällan stöter vi på grafisk lagg, men det händer givetvis, i synnerhet och som alltid då det är väldigt många rörliga objekt i bild samtidigt.

Även om chippet Snapdragon 732G är en trimmad version av Snapdragon 730G som vi finner i Pixel 4a så är det ändå ”bara” ett mellanklasschipp och för den som är väldigt mån om grafikprestandan är Poco X3 sannolikt inte rätt val.

Xiaomi Poco X3 NFC – Summering

Som så ofta förr och i synnerhet vad gäller mellanklasstelefoner så stod det nästan genast klart att även Xiaomi, med Poco X3, har tvingats till en hel del kompromisser för att kunna leverera en telefon till en viss budget.

Poco X3 NFC levererar allt som oftast en bra eller åtminstone acceptabel upplevelse men i de allra flesta delmomenten finner vi att den inte riktigt räcker hela vägen fram till de bästa mellanklasstelefonerna. Det saknas allt som oftast – med vissa undantag – det där lilla extra för att Poco X3 på riktigt skall kunna matcha konkurrenterna.

Bildskärmen på 6,67 tum med 1080p-upplösning och trumfkortet 120 Hz är på pappret imponerande, men dessvärre är LCD-panelen ganska bristfällig och dras med en påtaglig ghosting och skuggor längs med skärmens sidor och kamerahålet. Det är ingalunda en dålig skärm men mot konkurrenterna med OLED-skärmar räcker det helt enkelt inte till, trots uppdateringsfrekvensen.

Mjukvaran är bra, en frisk fläkt och en helt annan tolkning av Android än vad vi är vana vid i telefoner från tillverkare som Samsung, OnePlus och Google själva. Xiaomis MIUI-gränssnitt är kraftigt modifierat, snyggt och har lånat friskt även från Apples Ios.

MIUI är kul att använda, och allt som oftast snabbt, men dessvärre har vi stött på fler buggar, problem och optimeringsbrister än i någon annan telefon de senaste fem åren. I regel är bristerna och buggarna lyckligtvis relativt små, inte av kritisk art som gör telefonen obrukbar, men de finns likväl där och Xiaomi har mycket att jobba på vad gäller mjukvaruuppdateringar under kommande månader.

Byggkvaliteten är ganska hög trots ett bygge helt i plast och matchar ganska väl konkurrerande telefoner som Moto G 5G Plus och Samsung Galaxy A71, men Xiaomi har lyckats en aning bättre med bakstycket som är lite mer styvt och bjuder på mindre flex, men är repkänsligt. Vad värre är så vibrerar bakstycket kraftigt då man använder de interna högtalarna med en volym på mer än 50 %. Bonus, dock, för att de erbjuder stereohögtalare – ovanligt i mellanklasstelefoner.

Vi har vid telefonsamtal stött på den kanske mest kritiska bristen med Poco X3 NFC; motparten hör oss väldigt dåligt, i synnerhet då telefonen används i högtalarläge. Det fungerar en smula bättre med telefonen mot örat på traditionellt vis, men det är även då bristfälligt. Problemet kommer och går och vissa telefonsamtal går utan problem medan andra inte alls fungerar. Kopplar man in ett headset (trådburet eller BT) så försvinner problemet helt. Ett problem med bara vårt exemplar? Mycket möjligt, kanske till och med sannolikt. Vi vet helt enkelt inte.

Batteritiden är ypperlig och kan utan vidare räcka två eller till och med tre dagar, vid lättare användande. För mer intensiva användare som oss på redaktionen är en laddning över natten fortfarande att rekommendera, men vi har alltid en god batterimarginal då det är läggdags – inte sällan 35–40 %. Laddning går snabbt men inte rasande snabbt via den medföljande snabbladdaren.

Kameran är en salig blandning av bra och dåligt. Huvudkameran, den för de allra flesta viktigaste kameran, är lyckligtvis mycket imponerande i relation till prislappen, i synnerhet i dagsljus. I mörker får huvudkameran en hel del problem och kan inte matcha suveräner som Pixel 4a, men resultatet är ändå i regel väl användbart. Ultravidvinkelkameran är OK på sin höjd men vi är ändå glada att den finns där – den fyller sin funktion. Makrokameran och djupkameran är snudd på poänglösa och det går inte att komma ifrån känslan av att de bara finns där för att X3 skall kunna marknadsföras som en quad-kamera.

Initialt är det lätt att känna en viss mån av besvikelse när man sida vid sida jämför Poco X3 med exempelvis Pixel 4a eller OnePlus Nord som båda, kort sagt, är noterbart bättre telefoner. De är dock samtidigt betydligt dyrare än Poco X3, och det är här man förstår vilken bedrift Xiaomi har lyckats med, då de skapade Poco X3 – trots dess brister.

De har lyckats skapa en telefon som med en prislapp på ynka 2 400 kronor (229 euro) kan ta sig an och utan att göra bort sig utmana de bästa mellanklasstelefonerna på marknaden, telefoner med betydligt större prislappar. Google Pixel 4a står att vid privatimport från Tyskland få för runt 3 550 kronor, OnePlus Nord kostar i Sverige från 4 590 kronor och Samsung Galaxy A71 kostar från 3 990 kronor.

Poco X3 är inte bättre än någon av dessa tre telefoner, tvärtom får X3 se sig slagen av dem alla, men vad gäller prisvärdheten, knallen per krona, sätter Poco X3 dem alla på plats. Med råge. Det här är den med marginal mest prisvärda telefonen man kan köpa just nu, enligt vår åsikt.

Tyvärr tvingas man till privatimport för att få det bästa möjliga priset, och tyvärr får man i skrivande stund stå ut med en hel del mjukvarubuggar och optimeringsbrister, men det är nästan omöjligt att ignorera den mycket attraktiva prislappen.

Xiaomi Poco X3 NFC

Ca 2 400 kr

7.8

Gränssnitt & mjukvara


7.5/10

Byggkvalitet & form


8.0/10

Skärm


7.0/10

Kamera


7.5/10

Prestanda


7.0/10

Batteritid & laddning


9.5/10

Styrkor

  • Mycket bra batteritid
  • Mycket prisvärd
  • Bra kamera i dagsljus samt bokeh
  • 120 Hz
  • Stereohögtalare
  • Officiell vattenresistens (IP53)

Svagheter

  • Stort poängavdrag för buggig mjukvara
  • Påtagliga vibrationer i bakstycket vid ljuduppspelning
  • Kraftig ghosting och skuggor i bildskärmen
  • Mycket svag kamera i mörker
  • Stor och tung