Harmlösa byråkrater inom EU har snabbt fått ryktet som ett gäng hänsynslösa företagsuppiskare: Du måste lyfta på hatten för alla som kan få Apple att göra något de inte vill. Nyheter dök upp i slutet av förra veckan att Cupertino, efter att ha fått den politiska motsvarigheten till ett ”cease and desist letter” förra sommaren, nu plikttroget massproducerar usb-c-Airpods inför lanseringen av Iphone 15 i höst. Lightnings dagar är räknade, eftersom företaget vikt ned sig inför de nya regler som kräver gemensam laddningsport.
Vi vet ju att detta var på gång, men det är fortfarande överraskande att se Apple ge efter så lätt. Hur vattentäta reglerna än må vara, och lika stark som den politiska konsensus verkar, trodde många av oss att det notoriskt envisa företaget skulle hitta ett kryphål eller lobba för ett upphävande av lagen. Vi är helt enkelt inte vana vid att se Apple förlora.
Men det kanske är något vi kommer att få se mer utav, eftersom usb-c bara är en sak i en växande lista av eftergifter som Cupertino gjort som svar på missnöjet över deras metoder. De lanserade motvilligt ett Self Service Repair-program, efter att tidigare ha tvingat kunder att få sin telefon fixad hos auktoriserade partners. Det sänkte avgifterna på App Store och gjorde det möjligt för utvecklare att använda alternativa betalningssystem. Och viktigast av allt (även om det kanske bara gäller för Europa), verkar Apple vara på väg att tillåta appbutiker från tredje part för Iphone i och med lanseringen av IOS 17.
Vägarna leder mot Android
Vad som är slående med dessa eftergifter är att de tvingar in Apple på en specifik väg: den som leder mot Android, motsatsen till allt Iphone står för. Android (om vi använder breda penseldrag) handlar om att låta användaren göra vad de vill, och därefter ta konsekvenserna; IOS handlar om att skapa den perfekta upplevelsen och säga till användaren att låta bli att störa. Båda filosofierna har sina fördelar och sina nackdelar, och jag gillar att kunderna får bestämma vad de tycker om eller inte.
Med lagstiftare som vädrar blod kan dessa två plattformarna sannolikt att konvergera när Cupertino lossar på sitt grepp. Vill du använda en Android-sladd? Visst, säger Apple, med sammanbitna tänder. Vill du installera appar från inofficiella källor? Ge järnet! Vill du kringgå Apples betalningssystem? Du fick precis Craig Federighi att brista ut i gråt, men varsågod.
Nyckeln för Apple, tror jag, är att absorbera Androids värdefulla egenskaper samtidigt som de behåller det som gjorde Iphone speciell. Frihet att välja kan vara bra, men det kan också leda till osäkerhet: Apple måste motstå frestelsen att helt enkelt demonisera sideloading (lättare sagt än gjort), och istället hitta ett sätt att göra det så säkert som möjligt. Ett användardesignat gränssnitt kommer förmodligen inte att vara lika effektivt som ett skapat av ett ux-proffs. Men ux-proffs kan skapa lättanvända och attraktiva byggklossar och sätta enkla regler som gör saker hanterbara. Valmöjligheter med andra ord, men med några diskreta ledstänger.
Men framför allt skulle jag vilja att Apple slutar behandla detta som ett krig, samt dess mjukvarupartners och till och med användare, som fienden. Principen bakom Apples framgång är enkel: den syftar till att göra fantastiska produkter som kunderna älskar. Det är vad det här ska handla om, inte att slåss med näbbar och klor för att skydda passiva intäktsströmmar. Om du vill att Iphone-ägare ska använda den officiella App Store, ägna då inte tid åt att skrämma dem om skadlig programvara i rivaliserande butiker, gör istället din egen butik till en fantastisk upplevelse (att ta bort sökannonser skulle vara en bra början). Istället för hastighetsbegränsande icke-MFI-laddningskablar, höj kvaliteten på de officiella. Kort sagt, försök att använda piskan mindre och ge oss en smak av moroten.
Översatt och bearbetad av Petter Ahrnstedt